Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Han vaknade tidigt. Försiktigt öppnade han dörren till en smal korridor. I korridorens andra ände hade mamma sitt rum. Han gick in i badrummet och gjorde toalett. Det var ett gammalmodigt wc med ett snöre att dra i och handtag av porslin. För att systemet skulle fungera fick man dra mycket försiktigt och göra en plötslig knyck mot slutet. Då kom spolningsvattnet med dunder och brak som om röret sprungit läck.
Jonnies första morgon på Stora Sjöviks gård. Flyttbussen skulle komma senare på dan.
Det var tråkigt att flytta utan pappa Bertil. Och hur skulle det gå att bo ihop med en annan familj i ett så stort hus med gemensamt kök?
Hon gick nerför trappan. Det kändes som att vara på fientlig mark. Köksdörren stod vidöppen. Han närmade sig tvekande.
Någon stökade där inne.
Så mycket visste han att den andra familjen bestod av mamma Jenny, sjuksköterska, pappa Mårten som var advokat, Katarina som var i hans egen ålder och hennes storasyster Ing-Christine.
Köket var fullt av sol. Båda familjerna hade lika stor rätt till köket. Men eftersom den andra familjen hade bott här en månad redan, så var det som om han gjorde intrång.
Ing-Christine stod vid spisen och kokade ägg. Jonnie stannade i dörren.
- Hej.
- Är du uppe så tidigt? Kom in.
- Jag är alltid uppe tidigt, sa Jonnie. Pappa och jag brukade ta en promenad före frukost.
- Är du lessen?
- För vad?
- För att din pappa är död. Jag vet att han dog för nåra månader sen.
- Nej.
Var han inte en hårding? Förresten, det där med pappa var någonting som han inte kunde dela med någon människa. Inte ens med mamma.
Han satte sig vid bordet, närmast fönstret. Alldeles utanför fönstret växte en tall. Solen sken på tallen. Mitt i solskenet satt en ekorre och gonade sig.
- Jag vill ha flingor med mjölk och äppelmos, sa han.
- Vill ha?
- Ska be att få.
- Det är inte fråga om att vara artig.
Ing-Christine kom fram och satte sig mitt emot honom. Hon var klädd i blå jeans och utanpåskjorta och sandaler. Hennes ljusa hår svallade över axlarna. För varje steg hon tog skälvde brösten under skjortan. Hon uppfattade hans blick.
- Jag har ingen behå, om du vill veta. Jag är en fri kvinna som gör som jag vill. Hur gammal är du tolv, tretton? Du har väl inte börjat tänka på tjejer än. Killar är ju så mycket långsammare än tjejer när det gäller den saken.
Jonnie såg ner i bordet. Hon skulle bara veta vilka drömmar han hade. Hon skulle bara veta vilka drömmar han hade på natten när han sov och vilka drömmar han hade på dan när han var vaken.
Han höjde blicken. Hennes skjorta var svart-och-vitrandig. Hon vred högra armen bakåt och vilade underarmen mot ryggstödet på stolen. Det tunna tyget stramade över bröstet. Han kunde tydligt se bröstvårtan. Han sänkte blicken igen.
Äggklockan ringde. Ing-Christine tog kastrullen från spisen och spolade kallt vatten över äggen.
- Om du vill ha frukost får du greja den själv. I det här huset hjälps vi åt med allting.
- Hur då?
- Har du aldrig lagat din egen frukost?
- Jag brukar ta nåra kex...
- Och din pappa?
- Han gillade inte kex.
- Jag menar, lagade han frukost?
- Nej, varför det? Mamma lagar all mat. Ibland hjälpte vi till med att torka disk.
- Här hjälper alla till med allting. Det här är inget manssamhälle där karlarna sitter i fåtöljer och läser sportsidorna, medan kvinnfolken jobbar arslena av sej. Vill du ha kokt ägg?
- Jag vet inte.
- Ja eller nej!
- Ja.
- Ta den här kastullen. Häll i vatten. Lägg i ett ägg när vattnet börjar koka och sätt plattan på ettan och sätt äggklockan på fem minuter. Klarar du det?
Han avskydde att bli kommenderad av tjejer.
- I det här skåpet finns tallrikar och äggkoppar och glas. Och brödet står här. Du får skära själv. Kan du?
- Ja! fräste han. Men jag vill inte. Jag tar nåra kex.
- Det finns inga kex.
Jonnie hällde vatten i kastrullen och satte den på plattan. Han hade plötsligt fått lust att visa den där malliga grodan att han visst kunde. Han tog ett ägg ur kylskåpet och la i vattnet.
Ing-Christine satte på en radio och lyssnade till en entonig poplåt.
Det var en skön morgon: köket fullt av sol, en ekorre i tallen, musik.
Copyright © Hans-Eric Hellberg
