Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Medan han väntar på Katarina och Gamla Frun tecknar han. Jonnie älskar att teckna.
Han sitter vid sitt älskade skrivbord, som består av en lös skiva över två hurtsar med lådor. Skrivbordet står nära fönstret. Han har själv skruvat fast sin svängbara lampa i väggen bredvid. Om han vill kan han dra ner lampan över bordet när han ska koncentrera sig på någon liten detalj i teckningen. Om han vill kan han också vrida lampan så att den lyser ut i mörkret och träffar Gamla Frun rätt i ansiktet. Förhoppningsvis.
Det är månsken i kväll också. Men då och då kommer ett moln och driver framför månen. Det blir svart.
Arbetslampan räcker inte till för att lysa upp hela rummet. Det finns ännu ingen lampa i taket.
Vid väggen står en säng. Böckerna är staplade i ett hörn.
Jonnie ritar miljoner små tunna linjer med en tuschpenna som har en mycket fin spets. Han kan hålla på i många timmar, många dagar, med en enda teckning.
Han ritar aldrig när någon tittar på. Men kunde någon se honom skulle han bli förvånad över att Jonnie inte är sig lik. Han är i en ennan värld, dit ingen har tillträde.
Hans ansikte lyser i skenet från lampan. Men ljuset kommer inifrån. Han är lycklig.
Ensam och lycklig.
Jonnie ritar ett monster som äter hus. Långsamt växer teckningen fram.
Från vardagsrummet hördes ett hasande ljud.
Copyright © Hans-Eric Hellberg
