Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Katarinas och Ing-Christines rum låg bredvid köket. Flickorna gick in och stängde dörren. Pojkarna fortsatte upp till övre våningen.
Katarina drog ner rullgardinen framför fönstret.
- Nu kan ingen se in.
- Säj inte så. Vi talar om nånting annat.
- Jag måste gå och kissa först. Följer du med?
- Du trodde väl inte att jag tänkte stanna ensam här?
De höll varann hårt i händerna medan de gick över hallen och in på toaletten. Katarina reglade.
- Inte för att det är nån mening med att låsa...
- Vad menar du?
Katarina behövde inte säga vad hon menade.
Sigbritt kissade medan Katarina borstade tänderna.
Sen bytte de plats. Sigbritt borstade håret med Katarinas borste. Hon klämde på en finne.
- Har du aldrig haft finnar?
- Inga danskar heller, sa Katarina.
- Det är hemskt läskigt.
- Man ska inte klämma på dom.
- Du vet inte hur det känns.
Sigbritt stirrade på sitt bleka ansikte i spegeln. Katarina grimaserade över hennes axel.
- Du är alldeles vit i ansiktet.
- Är du inte rädd du?
- Gamla Frun har aldrig gjort nån människa förnär.
- Säj inte så, har jag sagt! Du gör det med flit för att retas.
Sigbritt tittade på sina tänder. De var jämna och vita. Hon tog en flik av handduken och gnuggade framtänderna.
- Är du klar? sa Katarina. Eller ska du stå och spegla dej hela natten?
- Jag har ju ingen tandborste.
- Du får låna vad du vill av mej utom tandborsten.
- Det hade jag aldrig tänkt be om. Va läskigt att borsta tänderna med en annans tandborste.
- Det finns det som är värre.
Hur de än bar sig åt kom de alltid tillbaka till hotet utanför.
Katarina låste upp. De tog varann i händerna igen och gick fort över hallgolvet, släckte och slank in i Katarinas rum.
Sigbritt kastade en blick mot rullgardinen.
- Lås dörren.
- Jag har ingen nyckel. Och det är i alla fall meningslöst...
- Säj det inte!
Copyright © Hans-Eric Hellberg
