Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
De smög ljudlöst ut i korridoren.
Huset är mycket gammalt, av trä, och det knakar alltid i gamla hus av trä, men det är gediget byggt med golv av breda plankor.
Pojkarna hörde bara sin egen andhämtning. De tände inga ljus, utan nöjde sig med ficklampan.
Jonnie kände sig mindre modig nu när Sigbritt inte var med.
- Vad tror du? viskade han.
- Jag tror ingenting, viskade Tommy tillbaka. Jag önskar att jag var hemma i min lilla säng med ett glas mjölk och en limpsmörgås med ost på.
Jonnie suckade av lättnad. Tommy var inte mycket modigare än han när det kom till kritan.
De tog två steg i taget, stannade och lyssnade och fortsatte. Huset var mycket tyst. Det finns mycket tystnad i ett stort gammalt hus. Det är så mycket tystnad att den kan bli påträngande och högljudd. Det gick nästan att ta på den.
De gick nerför trappan. Sällan har två killar gått så långamt nerför en trappa. Tystnaden ringde i deras öron. De gick sida vid sida. Jonnie lät strålen från ficklampan spela åt alla håll.
Plötsligt knakade det till i trappan. Genast stannade de, som om de lekt frysleken. De tog ett steg till. Än en gång knakade det.
Jonnies panna var våt av svett.
Det tog en oändlig tid att komma ner. Till slut stod de i hallen. Det var mörkt åt alla håll.
Jonnie lyste runt. Sen riktade han ljusstrålen mot källardörren under trappan. Han tog ett steg framåt.
Tommy grep honom hårt i armen.
- Titta!
Handtaget på dörren rörde sig sakta neråt.
Det var som om Jonnies skräckfantasi hade blivit verklighet. Det var just detta han hade fruktat: ett handtag som rör sig och han har ingen aning om vad som finns på andra sidan.
Panikslagna stirrade de på dörren.
Och så nös Tommy.
Copyright © Hans-Eric Hellberg
