- Project Runeberg -  Kram /
Kapitel 47

(1973) [MARC] Author: Hans-Eric Hellberg - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

47

När Jonnie kom in i sitt rum tog han av sig alla kläderna, även kalsongerna. Sen satte han på sig den pyjamas som Sigbritt hade burit.

Han kände en egendomlig njutning. Det var liksom en förbjuden njutning. Tyget, som slöt sig omkring hans kropp, hade nyss rört vid Sigbritts nakna hud.

Han drog in doften från ärmarna och armhålorna, doften av Sigbritt, av sololja och svett. Han var skamsen och lycklig.

När det knackade på dörren ryckte han till.

- Får jag komma in?

Mamma.

- Javisst.

Hon öppnade dörren och blev stående på tröskeln. Mamma var klädd i sin morgonrock av skärt siden. Håret var utslaget över axlarna. Hon såg yngre ut än vanligt.

- Jag ville bara säja god natt.

- God natt.

Han stod som på nålar. Skulle hon märka vad som var fatt? Skulle hon känna doften av hans pyjamas? Kunde hon se på honom att han var tillsammans med en flicka just nu?

Nej. Hon märkte ingenting.

Hon sa:

- Vad var det som hände i kväll?

Om han berättade som det var skulle han aldrig få någon ro.

- Tjejerna blev rädda. Dom hörde ett ljud nerifrån källarn. Dom trodde att det var en inbrottstjuv.

- Ja?

- Det var bara en råtta som hade petat ner en vinbutelj. Den hade krossats mot golvet.

- Det är ett underligt hus vi har hamnat i.

- Ja.

- Men bra för dej att ha fått nån att leka med.

Hur gammal trodde hon att han var?

- Tack detsamma, sa han. Du har varit på partaj i kväll. Det var längesen.

Hade hon någonsin varit på "partaj"?

Hon såg ung och upplivad ut.

- Dom här Siljedahls och deras vänner är inte precis folk som vi brukade umgås med, sa hon. Men dom är snälla. Fast dom är så fria av sej.

- Det är väl inget fel att vara fri.

- Det kan bli för mycket frihet också. Jag undrar vad din pappa skulle ha sagt...

Bertil.

Han skulle ha tyckt om att sitta ute och äta. Han skulle ha gillat ekorren i tallen. Han skulle ha tyckt om att ro ut på Glimmen tillsammans med Jonnie för att meta vid något abborrgrund eller dyka från klipporna vid Dödskalleön. Han skulle ha gillat att ströva omkring på ängarna och i skogen och att sitta i bersån och spela schack med Mårten. Han skulle ha varit glad att få flytta från stan och komma ut på landet, där luften var ren och frisk.

Men det är för sent nu.

- Jag har en nyhet att berätta, sa mamma.

- Vad då?

- Det finns vissa utsikter att Mårten kan skaffa mej plats inne i stan.

Nu blev Jonnie förvånad.

- Ska du jobba? I en blomsterhandel?

- Jag kan inte gå här och dra och inte göra nånting hela dagarna. Dessutom behöver vi pengar.

- Vad ska du göra?

- Det kommer att bli en plats ledig som växeltelefonist på länsstyrelsen. Jag var telefonist innan jag träffade din pappa.

Det hade hon inte berättat tidigare.

På något vis hade tiden före hans födelse inte funnits till. Världen började med honom. Men det var ju klart: hon hade levat ett långt liv innan hon födde honom.

- Va bra, sa han.

- Jag tror inte att du behöver bli ensam i det här huset.

Ensam. Vad visste hon om hans ensamhet?

- Sov gott.

- Hej då.

Hon log lite innan hon gick. Det var sällsynt.

Vad visste han om hennes ensamhet?

Copyright © Hans-Eric Hellberg


Project Runeberg, Mon Dec 17 15:58:45 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kram/47.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free