Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Det var snopet. Han kände sig lurad.
Nu kunde man fråga sig: vad var det för mening med att spökfiguren kröp ner i en tunnel som inte förde någonstans? Han var inte förföljd, efter vad de hade sett. Det kunde inte vara så att han bara gömde sig.
Jonnie lyster på muren framför sig. Den bestod av fyrkantiga stenar, lagda på varann.
I skolan hade han läst att de gamla romarna byggde fantastiska akvedukter (vattenledningar) och försvarsmurar utan murbruk. De la stenarna på varann. Stenarnas tyngd bar upp valvbågarna.
Så gammal som en romersk akvedukt var inte den här muren. Och ändå saknades murbruket. Det var konstigt.
En platt järnbit låg på tunnelns golv. Han stack in den i fogen mellan två stenar och bände. Stenarna rörde sig.
Plötsligt förstod han. Järnbiten låg inte där av någon tillfällighet. Den skulle användas för att öppna muren.
Han fortsatte att bända och fick snart ut den första stenen. Sen var det lätt att plocka ut de övriga, tills öppningen var stor nog att krypa igenom.
I skenet från ficklampan såg han var han befann sig: vid en av de sex fängelsecellerna.
Copyright © Hans-Eric Hellberg
