Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Tommy och Sigbritt dök mycket riktigt upp efter en stund. Tommy var både bitter och förväntansfull.
- Min vanliga otur. När det händer som mest spännande saker, då ligger jag för ankar.
De packade ner lunchmat i en mes som Tommy bar på ryggen. Den blev ganska tung.
- Ska ni ut till ön och bada igen? sa Edit. Ni är väl försiktiga?
- Vi är alltid försiktiga, sa Jonnie.
- Nån vuxen borde vara med och ta hand om er.
Tänk om hon visste att det var tvärtom: de tog hand om en som var vuxen.
- Jag tänker följa med, sa Ing-Christine.
Katarina bröt ut:
- Du!
- Varför inte? Jag tänker inte inkräkta på era barnsliga lekar.
Katarina var inte glad. De ville ha Kalle Sleven för sig själva. De hade praktiskt taget adopterat honom.
- Då får du ro, sa Katarina.
- Jag som inte vet skillnad mellan babord och vänster?
- Det är samma sak, sa Jonnie.
- Där ser ni!
De gick ner till stranden och klev ombord. Ekan fick tung last. Inca satte sig i fören och Kalle Sleven på botten. Katarina och Sigbritt satte sig på roddarbänken och tog var sin åra.
I början plaskade de en hel del och ekan gick i sick-sack, men snart kom de in i en fin rytm och ekan sköt fart.
Solen glimmade på Glimmen.
Ekans passagerare glammade på Glimmen.
Det blev en härlig dag på Dödskalleön.
Inca, som inte hade sett Kalle Sleven i ett par för stora badbyxor tidigare, brast ut i ett högt skratt.
- Det är ingenting att flabba åt, ett par för stora badbrallor, sa Katarina. Du ser lika löjlig ut själv.
- Jag? sa Inca. Har jag för stor baddräkt?
- Tvärtom.
- Det är en helt normal bikini.
- Normal? Du måtte ha tagit fel och satt på dej ett par av pappas slipsar.
- När jag köpte den här bikinin för en vecka sen tyckte jag att den såg för stor ut. Men jag tänkte att den skulle krympa till normalstorlek när den kom i vattnet.
- Tänk på att Kalle Sleven knappt har ett sett fruntimmer på ett år. Han kan få kåtslag, stackarn.
- Var inte vulgär.
- Vem är det som är vulgär? Det må vara att du har den snyggaste bysten i Sjövik, men du behöver ju inte stoltsera med den för det.
- Du vet inte vad du snackar om, småunge. Jag känner mej riktigt anständigt klädd.
Katarina gav upp ett skärande skratt.
- Anständigt!
- Ja. Jag har behå på mej. Det brukar jag inte ha annars. Du är bara avundsjuk för att du själv är platt som en rödspätta.
Kalle Sleven såg ut att njuta av situationen. Inca var en vacker kurvig flicka och hon skämdes inte för att visa sin kropp. Inte var hon mallig heller. Hon var naturlig och rättfram på ett skönt sätt.
Katarina var naturlig och rättfram på ett oskönt sätt. Men det hade också sin charm. Sigbritt var varken naturlig eller rättfram. Hon var söt på ett pojkatigt kantigt vis, som inte tilltalade honom.
Han följde Inca med blicken när hon rörde sig. Han behövde inte dölja att han tittade på henne, njöt av henne. Hon märkte det. Det var okay. Brösten gungade i tung rytm när hon gick. Så småningom, när hon fått barn, skulle hon bli alltför tung. Men det skulle inte minska hennes skönhet i hans ögon.
Fast det skulle han aldrig få se.
- Är det sant att du inte har sett ett fruntimmer på ett år?
- Jag har träffat kuratorer och psykologer, men dom är inte vad jag menar med fruntimmer.
- Fruntimmer låter nersättande.
- Det beror på vad du menar. För mej är alla fruntimmer damer. Tjejer och brudar och gummor och tanter och flicksnärtor alla är dom damer för mej.
- Du är visst en romantiker du. En romantiker i för stora brallor.
- Du leker med elden.
- Jag leker inte, sa Inca.
Men visst lekte hon.
Copyright © Hans-Eric Hellberg
