Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Någonting är mycket märkligt: det syns inte på Inca och Kalle vad de har gjort.
- Ska ni inte bada? säger Katarina.
- Vi kommer, säger Inca. Vi är rena av naturen, så vi behöver inte bada. Men vi gör det för att det är kul.
"Vi gör det för att det är kul."
Inca dök från samma klippa som Tommy och Jonnie. Hon dök fint, med mycket lite plask, och gick djupt ner.
Jonnie dök i strax efter henne.
Han öppnade ögonen och såg hennes smidiga kropp skjuta iväg som en torped upp mot ytan och ljuset.
Jonnie dök upp bredvid henne.
- Skönt, va?
- Du är fin på att dyka, sa han.
- Ja. Men titta på den där stackarn.
Kalle Sleven plaskade omkring som en moster i strandkanten. Han höll i badbyxorna med ena handen. Nyss ett vilddjur tillsammans med Inca, nu en löjlig figur som är rädd för vatten.
Rätt vad det var dök Inca, grep Jonnies fötter och drog ner honom under ytan.
Han var inte det minsta rädd. Här kände han sig hemma. Han visste hur man gjorde.
Han sparkade sig loss, vände som en delfin och grep hennes armar. Tillsammans trampade de vatten och kom upp till ytan. De drog in luft, spottade och skrattade.
Jonnie tänkte en jublande tanke: Jag är inte blyg för flickor mer.
Copyright © Hans-Eric Hellberg
