Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
När de kom ner till stranden förstod de att de borde ha tagit regnkläder med sig. Men det var för sent nu.
De hoppade i ekan. Katarina satte sig i aktern. Jonnie började ro med långsamma taktfasta tag. Det var ingen idé att trötta ut sig redan från början.
- Nu får du hjälpa till att hålla kursen. Vi ska gå strax norr om Dödskalleön. När vi kommer dit får vi hitta ett nytt landmärke.
Skulle de hinna i tid?
De hade varken tur eller otur med vädret. Vinden låg på från sidan. För varje årtag slog små vågor mot fören. Vågorna blev större när de kom ut en bit på sjön. Ekan gungade.
Jonnie blev snart svettig.
- Vill du ro lite?
- Det kan jag väl göra.
Men det kunde hon inte göra. Det fanns bättre roddare än Katarina Siljedahl. Det fanns mycket bättre roddare. Förmodligen fanns det inte många sämre roddare än Katarina Siljedahl. Hon rodde hundra gånger bättre än Sigbritt kunde tänkas ro, men det sa inte mycket.
- Lugna ta, sa Jonnie. Sprätt inte med årorna. Du spelar inte badminton nu.
- Jag är ingen lugn person. Jag ror på mitt sätt.
- Då kommer vi inte fram förrän på lördag.
Hon tog i för kung och fosterland. Årorna bågnade.
- Mera syrord. Vi kommer för nära ön.
Hon bromsade med fel åra.
- Styrbord, sa jag!
- Det är väl inte så himla lätt att veta vad som är vänster och höger! Det som är vänster för dej är höger för mej.
- Man säjer inte vänster och höger på sjön. Vänster är babord och höger är styrbord.
- Från din plats, ja. Från min blir det tvärtom.
- Nej. Det är det som är det fina. Styrbord är alltid på samma sida. När jag säjer styrbord menar jag den här sidan. När du säjer styrbord menar du samma sida. På så vis kan man aldrig göra fel.
- Vad du vet mycket, Jonnie!
Drev hon med honom?
Nej. Hon var allvarlig. Men så klövs hennes ansikte på mitten av ett stort leende.
- Styrbord.
Nu gjorde hon rätt.
Hon var okunnig. Men det är inte detsamma som att vara dum.
Han frös lite. Det hade varit varmt och soligt så länge att han hade glömt hur en kylig vind känns. Himlen mörknade. Han knäppte igen skinnjackan.
- Du kan ro dej varm.
De bytte plats. Han satte fart. Ljudet av vågorna mot ekan blev snabbare, hårdare.
- Vad du vet mycket och vad du kan mycket, Jonnie.
Drev hon med honom igen? Även om hon retades med honom, så var det kanske lite sanning i hennes ord.
Han såg någonting. Ju mer de avlägsnade sig från Dödskalleön, desto tydligare blev det. Från det här hållet såg de södra klippformationerna på ön ut som en enorm dödskalle.
Och han som hade trott att namnet kom sig av att pirater hade gått i land på ön för länge sen och grävt ner en skatt. Och sen blivit osams om skatten och slagit ihjäl varann.
Han påminde sig själv om att han skulle ro ut hit ensam en dag och ta ritblocket med sig. Han kunde förvandla dödskallen till ett monster som låg och ruvade i Glimmen som ett Loch Ness-odjur.
- Mer vänster.
- Vad menar du? Babord eller styrbord?
- Babord.
- Säj det då.
Han hade gett henne kursen mot en kraftledningsstolpe i skogen bakom sommarstugan. Själva stugan syntes inte än.
En regndroppe föll på hans kind.
Copyright © Hans-Eric Hellberg
