- Project Runeberg -  Kram /
Kapitel 70

(1973) [MARC] Author: Hans-Eric Hellberg - Tema: Children's books
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

70

- Kände du?

- Vad då?

- Det blir regn.

- Och jag som inte har nån regnkappa.

Själv var han bättre skyddad. Men nu uppstod ett problem: skulle han vara artig och erbjuda henne skinnjackan och själv blir genomvåt och riskera att bli förkyld och få lunginflammation och dö på fläcken? Eller skulle han låtsas som det regnade?

Han hade varit förutseende nog att ta på sig en skinnjacka. Om hon var slarvig och optimistisk, så fick hon skylla sig själv.

Vinden ändrade karaktär. Den kom i snabba kast. Vågtopparna drevs i höjden och yrde sönder i vitt skum.

- Tur att vi kan simma, sa Katarina.

- Det är ingen fara. Glimmen är inget hav.

- Sjövågor är också vågor.

Det lät som om hon sagt en djup filosofisk sanning.

Han kunde se regnet komma. Sjön mörknade.

- Vill du låna min skinnjacka? sa han och hoppades att hon skulle säga nej.

- Jag har en bättre idé. Jag tar av mej tröjan och du tar av dej skinnjackan. Sen rullar vi in tröjan i jackan och lägger ner alltihop i lådan under aktertoften.

- Du är ovanligt klok för att vara tjej.

- Tvärtom. Jag är vanligt klok för att vara tjej.

De gjorde som hon sagt.

- Vi kommer att frysa, sa han.

- Vi kan turas om att ro. Jag vet ett bättre sätt. Vi kan ro med var sin åra.

- För att vara tjej är du vanligt klok.

Katarina satte sig bredvid honom och tog åran. Hon hade också en pojkskjorta på sig.

- Ta inte i för häftigt, sa han. Tänk på att det är hastighetsbegränsning i den här sjön.

Det var inte lätt att komma i samma takt. Han är en lugn typ. Hon är en ivrig typ.

Ekan gungade. Ibland missade Katarina vattnet helt och hållet och höll på att ramla baklänges när hon tog spjärn mot luften med åran. Det gjorde att Jonnie var tvungen att bromsa på sin sida. Ideligen måste han vända på huvudet och kolla kursen.

- Bli aldrig sjöscout, sa han. Du skulle få sparken första dan.

- Hur mycket är klockan?

- Det är augusti. Mer behöver du inte veta. Det är långt kvar.

- Vet du en sak?

- Vad då?

- Min skjorta är inte vattentät.

- Du har väl hört talas om textilkrisen? Fabrikerna väver inte vattentätt längre. Det lönar sej inte. Nu ska skjortorna vara tajta och slimma.

- Vad hjälper det mej? Jag är varken tajt eller slim. Men jag gillar inte att bli våt.

De rodde och rodde.

- Varför är regndroppar så kalla? klagade Katarina.

- Det här är sommarregn. Var glad att du inte sitter i en båt i Norra Ishavet mitt i vintern.

- Jag är glad att jag inte sitter i en båt i Norra Ishavet mit i vintern, sa Katarina lydigt. Regndropparna är i alla fall förbaskat kalla.

- Det är fult att svära.

- Vem säjer det?

- Edit.

- Tala för dej själv och inte för andra. Tycker du att det är fult?

- Inte så jävla fult, sa han.

Det var en lättnad att säga det.

En stor våg kom rullande. Den lyfte ekan och stänkte in en massa vatten över relingen.

- Tror du vi kantrar? sa Katarina.

Hon lät lite ängslig.

- Vi får hålla utkik efter dom stora vågorna och sätta fören emot i stället för långsidan.

Problemen ökade hela tiden. För varje nytt problem som uppstod, saktades deras fart. Den ökande vinden och vågorna drev dem sidledes, så att de råkade ur kurs.

Hennes hår var genomvått och satt klistrat efter huvudet. Han kände hur kallt regnvatten rann utmed ryggen. Jeansen höll vätan ute bra, utom på knäna.

- Kan du nån sjömanssång? sa hon.

- Jag kan inte sjunga.

- Det gör detsamma. Jag tror inte att sjömän sjunger sjömanssånger. Dom har annat att göra. Sjömanssånger sjungs av torra typer inomhus på en scen.

- Se opp! Här kommer en bumling!

En jättevåg vällde emot dem. Vågkammen var stolt och vit och vild.

Copyright © Hans-Eric Hellberg


Project Runeberg, Mon Dec 17 15:58:46 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kram/70.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free