Note: This work was first published in 1973, less than 70 years ago. Hans-Eric Hellberg died in 2016, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Jonnie släppte årorna och kastade sig mot relingen för att hålla den nere.
Det var dumt gjort.
Vågen försvann under dem och kom ut på andra sidan. Ekan rutschade utför vågdalen och störtade in i nästa våg med relingen före.
Jonnie såg hur vattnet forsade in över hans händer och byxben.
Relingen var under vattnet.
- Ös! skrek han.
Han lyckades ta sig tillbaka till mitten av ekan. Den rätade på sig. Jonnie slet vid årorna. Men med allt vattnet inombords reagerade ekan tungt och motvilligt.
- Ös!
- Jag öser ju!
Hennes röst brast sönder i gråt.
- Gör nånting!
Jonnie såg sig desperat omkring. Det fanns bara en össkopa.
Han tog av sig den ena sandalen. Han började skyffla ut vattnet. Nu var han gråtfärdig själv. Allting gick på tok. Och nu när de var så nära...
Det här var hans och pappas område, deras vatten. Han var hemma här.
- Vi byter, sa han. Jag är starkare än du.
Hon räckte honom össkopan utan ett ord och tog emot sandalen.
Han tog i allt han kunde. Från ett hemligt förråd fick han ett tillskott av kraft.
Han hade en känsla av att pappa satt i stugan och väntade på honom.
"Ös på! Du kan klara dej, Jonnie. Du är min son. Du kan! För min skull!"
För pappas skull. För Katarinas skull. För hans egen skull. För Kalles skull.
Ännu en sjunde-våg var på väg.
Han såg redan på avstånd att den var mindre än de tidigare. De hade kommit i lä av stranden. Vinden var inte så häftig längre.
Jonnie tog årorna och red över vågen.
Han log. Han hade klarat det.
Pappa, sa han inom sig, tyst.
Och pappa svarade någonstans ifrån:
"Bra gjort. Jag är stolt över dej."
De landade vid bryggan.
Jonnie la upp årorna och hämtade klädbyltet. De hoppade iland och drog upp ekan så långt de kunde. Sen sprang de upp mot stugan.
Det var tio minuter kvar tills bussen skulle komma.
Copyright © Hans-Eric Hellberg
