Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mowglis bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därpå följde ett tjut — inte ett vanligt tigertjut — från
Shere Khan.
»Han missade», sade Vargmor. »Men vad står nu på?»
Vargfar sprang fram några steg, och nu hörde han Shere
Khan mumla och muttra vilt för sig själv, där han linkade
omkring i snåret.
»Den tosingen har inte haft bättre vett än att hoppa
rakt in i timmerhuggarnas lägereld och har fått tassarna
brända», svarade Vargfar med en grymtning. »Tabaqui
är med.»
»Det kommer någonting uppför berget», sade Vargmor, i
det hon spetsade ena örat. »Pass på!»
Det prasslade litet i busksnåret, och Vargfar kröp ihop,
färdig att ta språng. Då skulle ni, om ni varit där, ha fått
se någonting av det mest besynnerliga i världen — vargen
åtrade sig mitt i språnget. Han hade gjort satsen, innan
han såg vad han tog språng efter, och därpå ville han hejda
sig. Följden blev, att han sköt rakt upp i luften en fyra
eller fem fot och så damp ned igen nästan på samma
fläck.
»En människa!» fräste han. »En människovalp! Titta
bara!»
Rakt framför honom, hållande sig i en lågt sittande gren,
stod en naken brun gosse, som nyss hade lärt att gå — en
så söt och knubbig liten pyssling, som någonsin nattetid
hade kommit till en vargs håla. Han tittade upp i
Vargfars ansikte och skrattade.
»Är det där en människovalp?» sade Vargmor. »En
tocken har jag aldrig sett förr. Bär hit honom.»
En varg, van att bära sina egna ungar, kan, om så behövs,
ta ett ägg i munnen utan att spräcka det, och fastän
Vargfars käkar slötos tätt kring pojken, hade en tand inte ens
rispat skinnet, när han lade ned honom bland vargungarna.
»Nej, så liten! Och så naken och — så morsk», sade
Vargmor milt. Pysen knuffade sig fram mellan ungarna för
att komma intill hennes varma skinn. »Å, ser man på,
han tar sitt mål med de andra! Jaså, det här är en liten
människounge! Jag kan just undra, om en varg
någonsin förr kunnat skryta med att ha haft ett litet
människobarn bland sina ungar?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
