Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mowglis bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag har nog hört glunkas om någonting i den vägen, men
aldrig har det hänt i vår flock eller i min tid», sade
Vargfar. »Han är alldeles utan hår, och jag skulle kunna döda
honom med ett slag av tassen. Men se, han tittar på mig
och är inte ett dugg rädd.»
Månljuset utestängdes från hålans öppning, ty Shere
Khans väldiga huvud och skuldror stuckos in där.
Bakom honom pep Tabaqui!
»Nådig herrn, nådig herrn, här gick han in!»
»Shere Khan gör oss en stor ära», sade Vargfar, men hans
ögon lågade av vrede. »Vad önskar Shere Khan?»
»Mitt byte! En människounge tog den här vägen» sade
Shere Khan. »Föräldrarna ha flytt. Ge mig ungen!»
Shere Khan hade, som Vargfar gissat, hoppat rakt in i
några timmerhuggares lägereld och var ursinnig av
smärtan i sin brända fot. Men Vargfar visste, att hålans
mynning var för trång att släppa in en tiger. Där han stod med
sina skuldror och framtassar hoppressade i hålet, befann sig
Shere Khan i samma läge som en man, som sökte slåss i
en tunna.
»Vargarna äro ett fritt folk», sade Vargfar. »De ta
order från Flockens hövding, men inte av någon randig
boskapsslaktare. Människoungen tillhör oss — för att dödas,
om vi så behaga.»
»Behaga mig hit och behaga mig dit! Vad pratar du
om att ’behaga’? Vid den tjur jag dödat, hur länge skall
jag stå här och nosa in i er hundhåla i väntan på min
lagliga rätt? Förstår du, att det är jag, Shere Khan, som
talar?»
Tigerns rytande fyllde hålan med sin åska. Vargmor
skakade av sig ungarna och sprang fram. Hennes ögon
lyste som två gröna månar i mörkret och trotsade Shere
Khans lågande blick.
»Och det är jag, Raksha (Demonen), som svarar.
Människoungen är min, Lungri — endast min! Han skall ej
dödas. Han skall leva för att springa med Flocken och för
att jaga med Flocken; och till sist, minns det, du som jagar
små nakna ungar, du grodätare, du fiskmördare, skall han
jaga dig! Och nu, gå din väg, eller vid Sambhur, som jag
dödade — jag äter ingen utsvulten boskap, jag! — skall jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
