Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mowglis bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emellanåt ned för bergen till den odlade bygden och tittade
mycket nyfiket på byamännen i deras hyddor; men han
misstrodde människorna, ty Bagheera hade visat honom en
fyrkantig låda med fallucka, så listigt gömd i djungeln, att
han på ett hår när hade ramlat ned i den, och hade sagt
honom, att det var en fälla. Det fanns ingenting så roligt
som att gå med Bagheera längst in i den varma skogen,
att sova där under hela den kvava dagen och att under
natten se på, hur Bagheera dräpte. Bagheera dödade till
höger och vänster, då han kände sig hungrig, och så gjorde
även Mowgli — med ett undantag. Så snart han blev
tillräckligt gammal att förstå saker och ting, sade honom
Bagheera, att han aldrig skulle röra boskap, ty han hade blivit
inköpt i Flocken för priset av en oxes liv. »All djungeln är
din», sade Bagheera, »och du kan döda allt, som du är
tillräckligt stark att döda, men som tack till oxen, som köpte
ditt liv, må du aldrig döda eller äta boskap, ung eller
gammal. Det är Djungelns Lag.» Mowgli lydde punktligt.
Och han växte ut och blev stark som en gosse måste bli,
som inte visste av att han hade några läxor, och som inte
behövde tänka på någonting annat i världen än äta.
Vargmor hade någon gång sagt honom, att Shere Khan
inte var något djur att lita på och att han en dag måste
döda Shere Khan. En ung varg skulle säkert ha haft den
uppmaningen i minnet varje ögonblick, men Mowgli glömde
den, ty han var ju bara en pojke — fastän han förstås skulle
ha kallat sig för varg, om han hade varit i stånd att uttrycka
sig på något mänskligt språk.
Shere Khan korsade ständigt hans väg i djungeln, ty
när Akela blivit allt äldre och svagare, hade den halta tigern
blivit god vän med de yngre vargarna i Flocken, som följde
honom för att få sig en bit med, något som Akela aldrig
skulle ha tillåtit, om han hade vågat begagna hela sin makt
och myndighet. Shere Khan brukade smickra dem och
uttala sin förvåning över, att så utmärkta unga jägare kunde
låta nöja sig med att ledas av en döende varggubbe och en
människounge. »Det påstås», brukade Shere Khan säga,
»att I vid rådet ej vågen se honom i ögonen.» Och då
morrade vargarna och reste borst.
Bagheera, som hade ögon och öron överallt, hade en hum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
