Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mowglis bröder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hans hjärta brann inom honom. Han kom fram till
varghålan, då aftontöcknet steg upp, och flämtande såg
han nedåt dalen. Ungarna voro ute, men Vargmor längst
in i hålan märkte på hans häftiga andhämtning, att det
var någonting på tok med hennes groda.
»Vad är det, min son?» frågade hon.
»Det är litet flädermösskvaller om Shere Khan», ropade
han tillbaka. »I natt jagar jag på de plöjda fälten.»
Och så dök han in bland buskarna, ned till strömmen i
dalbottnen. Där stannade han, ty han hörde tjutet från
den jagande vargflocken, hörde skriandet från en jagad
sambhur och frustandet, då bocken vände sig om och höll
stånd. Så hördes det försmädliga, elaka gläfset från
de unga vargarna: »Akela! Akela! Låt Ensamvargen
visa sin styrka! Plats för Flockens hövding! Tag språng,
Akela!»
Ensamvargen måste ha gjort sitt språng men förfelat
taget, ty Mowgli hörde tänder, som smällde ihop, och därpå
tjutet, när hjorten slog ned honom med sin framfot.
Mowgli väntade icke längre utan rusade på; och tjuten
dogo småningom bort bakom honom, under det han sprang
till åkerfälten, där byfolket bodde.
»Bagheera hade rätt», sade han flämtande, i det han kröp
ned och gömde sig bland några hökärvar nedanför fönstret
på en hydda. »I morgon randas en stor dag både för
Akela och mig.»
Han tryckte ansiktet tätt intill rutan och betraktade
elden på spisen. Han såg bondhustrun stiga upp under
natten och underhålla den med svarta klumpar; och då
morgonen kom och dimmorna blevo bleka och kalla, såg han
bondens pojke taga en videkruka, invändigt bestruken med
lera, fylla den med stycken av rödglödgade kol, stoppa den
under sin filt och gå ut för att sköta om korna i fähuset.
»Var det inte värre än så?» sade Mowgli. »Om en unge
kan göra det, är det inte farligt.»
Och så gick han om hörnet och mötte pojken, ryckte
krukan ur hans hand och försvann i dimman, medan pojken
galltjöt av förskräckelse.
»De äro allt bra lika mig», sade Mowgli och blåste i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
