- Project Runeberg -  Djungelboken /
21

(1915) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Tom Wilson With: David Ljungdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höga Rådet. Men han var full av raseri och sorg, ty i
enlighet med vargased hade vargarna aldrig förr sagt honom,
hur djupt de hatade honom.

»Hören på!» ropade han. »Här är inte platsen för slikt
hundgläfs. I haven i natt så ofta sagt mig, att jag är en
människa — och ändå skulle jag ha förblivit en varg bland
er till mitt livs slut — så att nu känner jag, att edra ord äro
sanna. Därför kallar jag er inte längre mina bröder, utan
sag (hundar), som en människa skulle göra. Vad I skolen
göra och vad I icke skolen göra, det tillkommer inte er att
bestämma. Den saken är min; och för att I skolen inse
detta klart och tydligt, har jag fört med mig litet av den Röda
Blomma, som I hundar frukten!»

Han kastade eldkrukan på marken, och några av de
rödglödgade kolen tände eld på en rugge torr mossa, som
flammade upp, så att hela det höga Rådet for tillbaka i skräck för
de hoppande lågorna.

Mogwgli stack sin torra gren i elden, tills kvistarna togo
eld och sprakade, och svängde den kring sitt huvud bland
de skräckslagna vargarna.

»Du är herren här», sade Bagheera halvviskande. »Rädda
Akela från döden. Han har alltid varit din vän.»

Akela, den barske gamle vargen, som aldrig i sitt liv
hade bett om skonsamhet, kastade en bönfallande blick på
Mowgli, där denne stod i all sin nakenhet, med det långa
svarta håret böljande kring axlarna i skenet från den
lågande grenen, som kom skuggorna att dansa och skälva.

»Gott», sade Mowgli och lät blicken långsamt glida
omkring. »Jag ser, att I ären hundar. Jag går från eder till
mitt eget folk — om det nu är mitt folk. Djungeln är
stängd för mig, och jag måste glömma edert språk och edert
sällskap. Men då jag ändå trots blodet var eder broder,
lovar jag, att då jag blivit en människa bland människor,
skall jag aldrig förråda eder till människorna, såsom I
haden förrått mig.» — Han sparkade till elden med foten,
och gnistorna yrde upp. — »Det skall aldrig bli krig mellan
några av oss i Flocken. Men en skuld finnes att gälda,
innan jag går.» — Han gick fram till den plats, där Shere
Khan satt och blinkade fånigt mot elden, och grep honom
i skägget under hakan. Bagheera följde med för att vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 17 21:39:21 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/krdjungel/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free