Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaas jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och mot allt, som jagar på fyra ben, undantagandes hans
egen Flock. Bara han kommer ihåg de orden, kan han
begära skydd av allt i djungeln. Är inte det värt litet
prygel?»
»Nåja, men se väl till, att du inte dödar människoungen.
Han är inte någon trädstam att vässa trubbiga klor på.
Men vad äro de där Mästareorden du talar om? Jag är väl
mera ägnad att ge hjälp än att be om sådan» — Bagheera
sträckte ut en tass och beundrade de stålblå,
bräckjärnsliknande klorna i ändan av den — »men jag skulle ändå gärna
vilja veta det.»
»Jag skall ropa på Mowgli, så får han läsa upp dem —
om han vill. Kom hit, Lille Bror!»
»Det surrar i mitt huvud som i ett bisvärmsträd», sade
en liten trumpen röst över deras huvud, och Mowgli gled ned
utför en trädstam; då han var nere på marken, tillade han:
»Det är för Bagheeras skull jag kommer och inte för din,
du tjocka gamla Baloo!»
»Det kvittar mig lika», sade Baloo, ehuru han kände sig
både stött och ledsen. »Läs nu upp för Bagheera
Djungelns Mästareord, som jag lärt dig i dag.»
»Mästareorden för vilket folk?» sade Mowgli, förtjust att
få lysa med sina kunskaper. »Djungeln har många
tungor. Jag känner dem alla.»
»En liten smula, men inte mycket. Där, ser du, Bagheera,
de hysa aldrig någon tacksamhet mot sin lärare. Inte en
enda liten vargpyssling har nånsin kommit tillbaka för att
tacka gamle Baloo för vad han lärt dem. Så läs då upp,
orden för jaktfolken, du spränglärde skolpilt.»
»Vi äro av samma blod I och jag», sade Mowgli och gav åt
orden den björnaccent, som alla jaktfolken begagna.
»Rätt! Nå, fåglarnas?»
Mowgli upprepade löseordet och avslutade det med gladans
vissling.
»Och Ormfolkets?» sade Bagheera.
Svaret var en fullkomligt obeskrivbar väsning, och
Mowgli hoppade jämfota, slog ihop händerna applåderande sig
själv och sprang upp på Bagheeras rygg, där han satte
sig åt sidan, trummade med hälarna på den glänsande
huden och gjorde de fulaste grimaser han kunde åt Baloo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
