Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaas jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grenar utan någon tanke på, varför han gjorde det, och
apfolket, som spejade i träden, såg på med den största
förundran. Den här gången, sade de, skulle det bli allvar med
deras hövdingeval, och sedan skulle de bli det visaste folk i
hela djungeln — så visa, att alla andra måste lägga märke
till och avundas dem. Därför följde de mycket försiktigt
efter Baloo, Bagheera och Mowgli genom djungeln, till dess
tiden för middagsluren kom, och Mowgli, som blygdes
storligen över sig själv, föll i sömn mellan pantern och björnen,
fast besluten att aldrig mera ha något att göra med Apfolket.
Så mindes han ingenting, förrän han kände händer på
sina armar och ben — hårda och starka små händer — och
så slag av kvistar i ansiktet, och när han så tittade nedåt
genom det vajande lövverket, såg han djupt därnere Baloo,
som väckte djungeln med sina brumbasrop, och Bagheera,
som hoppade uppför trädstammen, med alla tänderna
blottade. Bandarlog tjöt i triumf och skuttade upp till de
översta grenarna, dit Bagheera icke vågade följa, i det de
skreko: »Han har lagt märke till oss! Bagheera har lagt
märke till oss! Hela Djungelfolket beundrar vår skicklighet
och list!»
Så började de sin flykt, och Apfolkets flykt genom
trädland är något, som ingen kan beskriva. De ha sina
landsvägar och korsvägar, sina backar upp och backar ned, alla
lagda från femtio till sjuttio eller hundra fot över marken,
och på de vägarna kunna de färdas till och med under
natten, om så behöves. Två av de starkaste aporna togo
Mowgli under armarna och kastade sig med honom från
trädtopp till trädtopp, tjugu fot i ett språng. Hade de varit
ensamma, skulle de ha kunnat färdats dubbelt så fort, men
gossens tyngd hindrade dem. Sjuk och yr som han kände
sig, kunde dock Mowgli inte annat än finna nöje i den vilda
jakten, fastän glimtarna av marken djupt, djupt nere
skrämde honom och de förfärliga knyckarna och stötarna
vid vart och ett av sprången genom tomma luften kommo
hjärtat att flyga upp i halsgropen på honom. Hans
följeslagare rusade upp med honom i ett träd, tills han kände de
smalaste grenarna i toppen knaka och böja sig; och därpå
med ett kackel och ett skri kastade de sig i luften utåt och
nedåt och hängde sig fast med händer eller fötter i de lägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
