Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaas jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grenarna på nästa träd. Ibland kunde han se miltals ut
över den tysta, gröna djungeln, liksom en man från en
masttopp kan se miltals ut över havet, och ögonblicket därpå
piskade kvistar och löv hans ansikte och han och hans två
vaktare voro nästan nere vid marken igen. Sålunda
rusade hela denna stam av Bandarlog, hoppande och brakande,
hojtande och tjutande, fram på trädvägarna, med Mowgli
som sin fånge.
I början var han rädd att man skulle släppa honom; sedan
blev han ond, men hade det förståndet att icke streta emot,
och så började han fundera. Först och främst gällde det
att få bud till Baloo och Bagheera, ty av den fart, varmed
aporna foro i väg, förstod han, att hans vänner skulle bli
långt efter. Det tjänade ingenting till att titta nedåt, ty
han kunde endast se ovansidorna av grenarna, och därför
spanade han uppåt och såg långt bort i det blå Chil Glada,
som svävade och kretsade, liksom hållande vakt över
djungeln i väntan på något rov. Chil såg, att aporna buro på
någonting, och sänkte sig ned några hundra meter för att se
efter, om deras börda dugde att äta. Hon visslade av
förvåning, då hon såg Mowgli släpas upp i en trädtopp och
hörde honom ropa lösen till Chil: »Vi äro av samma blod,
du och jag!» Lövverkets gröna vågor slogo åter i hop över
gossen, men Chil sköt bort till nästa träd och kom lagom dit
för att se det lilla bruna ansiktet dyka upp igen. »Giv akt
på mitt spår!» ropade Mowgli. »Bringa så bud till Baloo av
Seeoneeflocken och Bagheera av Rådsklippan.»
»I vilkens namn, broder?» frågade Chil; hon hade aldrig
förr sett Mowgli, fastän hon naturligtvis hade hört talas om
honom.
»Mowgli, Grodan. Människoungen kallade de mig. Giv
akt på mitt spå...år!»
De sista orden skrekos ut, just som han svängdes genom
luften, men Chil nickade och steg mot skyn, till dess hon inte
såg större ut än en dammfläck, och där blev hon hängande
och följde med sina teleskopögon trädtopparnas
svängningar, då Mowglis följe virvlade fram.
»De fara aldrig långt», sade hon med ett belåtet skrockande.
»De utföra aldrig vad de föresatt sig. Alltid snappande efter
nytt, sådana är Bandarlog. Men den här gången ha de,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
