Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaas jakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
apor; men han kastade sig tvärt på bakbenen, sträckte ut
framramarna och famnade så många han kunde. Och så
började han slå med regelbundna paff, paff, paff, liksom de
piskande slagen från ett skovelhjul. Ett smällande och ett
plaskande sade Mowgli, att Bagheera hade kämpat sig till
dammen, dit aporna icke kunde följa honom. Pantern låg
kippande efter andan, med huvudet knappast över vattnet,
medan aporna stodo i tredubbla led på de röda trappstenarna,
hoppande upp och ned i raseri och färdiga att rusa på honom
från alla sidor, om han försökte komma upp för att hjälpa
Baloo. Det var då som Bagheera lyfte upp sitt drypande
huvud och i sin nöd åkallade Ormarnas Mästareord: »Vi äro
av samma blod, I och jag!» Ty han trodde, att Kaa i sista
ögonblicket hade vänt om. Själve Baloo, halvt kvävd under
aporna på kanten av terrassen, kunde inte låta bli att dra
på smilbandet, när han hörde Svarte Pantern ropa på
hjälp.
Kaa hade först nu lyckats bana sig väg över västra
muren med en knyck, som förflyttade en murkappa ned i
vallgraven. Han hade inte lust att förlora någon enda fördel,
som terrängen erbjöd, och därför ringlade han ihop sig och
rullade ut sig igen ett par gånger för att övertyga sig om, att
varje fot av hans långa kropp var i riktigt skick. Allt detta
medan striden med Baloo pågick, aporna vrålade kring
Bagheera i dammen och Mang Läderlapp flög fram och
tillbaka för att bära bud över djungeln om den stora striden,
till dess själve Hathi, den Vilda Elefanten, började trumpeta
och långt bort de kringströdda apflockarna vaknade upp och
kommo springande längs trädvägarna, för att hjälpa sina
kamrater i de Kalla Hålorna, och stridsbullret väckte alla
dagfåglar milsvitt omkring. Då sköt Kaa fart, snabb och
brinnande av begär att döda. Pytons stridsstyrka ligger i
den drivande stöten av hans huvud med tillhjälp av hela
kroppens kraft och tyngd. Föreställ er en lans eller en
murbräcka eller en stångjärnshammare på nära en halv tons
vikt, förd av en kallt beräknande, levande själ i skaftet, och
ni får en svag föreställning om vad Kaa liknade, när han
stred. En pyton på en fyra, fem fots längd kan slå ned en
karl, om han träffar honom mitt i bröstet, och Kaa var, som
vi veta, trettio fot lång. Hans första stöt gavs mitt i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
