- Project Runeberg -  Djungelboken /
52

(1915) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Tom Wilson With: David Ljungdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiger-Tiger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någonting att äta. »Människorna tyckas alltså här också
vara rädda för djungelfolket.»

Han satte sig ned vid porten, och när en man kom ut och
fram till honom, gapade han och pekade in i munnen för
att visa, att han behövde mat. Mannen stirrade på honom
och sprang så tillbaka uppför den enda gatan i byn och
ropade på prästen, som befanns vara en stor, tjock vitklädd
man med ett rött och gult märke i pannan. Prästen kom
fram till porten och med honom minst hundra människor,
som tittade och pratade och skreko och pekade på Mowgli.

»Det har då inte något vett, det där människofolket»,
sade Mowgli för sig själv. »Endast gråaporna skulle kunna
bete sig på sådant sätt.»

Och han kastade tillbaka sitt långa hår och såg med bister
min på folkhopen.

»Det här är väl ingenting att vara rädd för?» sade
prästen. »Titta på märkena på hans armar och ben. Det är
bett av vargar. Han är bara ett vargbarn, som sprungit
bort från djungeln.»

Naturligtvis hade det hänt någon gång under gemensam
lek, att vargungarna nafsat till Mowgli hårdare än de
ämnat, och där funnos vita ärr överallt på hans armar och ben.
Men han skulle ha varit den siste att kalla det för bett, ty
han visste vad verkliga bett ville säga.

»Oj, oj!» ropade två, tre kvinnor på en gång. »Att
bli biten av vargar, stackars barn! Det är en söt pojke.
Hans ögon brinna som röd eld. Sannerligen, Messua, är
han inte lik din pojke, som tigern tog!»

»Låt mig se», sade en kvinna med tunga kopparringar kring
hand- och fotleder, och skuggande för ögonen med handen
betraktade hon noga Mowgli. »Ja, verkligen, är han inte
lik honom. Han är magrare, men påminner mycket om
min gosse.»

Prästen var en klok man, och han visste, att Messua var
hustru till den rikaste bonden i byn. Han blickade nu
upp en minut mot himmeln och sade därpå högtidligt:

»Vad djungeln tagit, återger djungeln. Tag gossen in i
ditt hus, min syster, och glöm ej att ära prästen, som blickar
så långt in i människors liv.»

»Vid tjuren, som köpte mitt liv», sade Mowgli för sig själv,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krdjungel/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free