- Project Runeberg -  Djungelboken /
58

(1915) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Tom Wilson With: David Ljungdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiger-Tiger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

länge lurat på dig. Nu har han givit sig i väg igen, ty
villebrådet tryter. Men han ämnar döda dig.»

»Mycket bra», sade Mowgli. »Så länge han är borta, är
kanske du eller någon av de fyra bröderna snäll och sitter
på klippan där, så att jag kan se dig, när jag kommer ut ur
byn. Då han sedan kommer tillbaka, så vänta på mig i
hålvägen vid dhakträdet mitt på slätten. Det kan ju vara
onödigt att springa rakt i gapet på Shere Khan.»

Därpå sökte Mowgli upp en skuggig plats och lade sig ned
och sov, medan bufflarna betade omkring honom. Att valla
boskap i Indien är det största latmansgöra i världen.
Boskapen går omkring och mumsar och lägger sig ned och rör
åter på sig och orkar inte ens böla. Den bara stönar av
välbefinnande, och bufflarna låta mycket sällan höra något
ljud alls, utan plumsa ned i de dyiga träsken den ena efter
den andra och arbeta sig ned i gyttjan, till dess endast
nosen och de stirrande porslinsblå ögonen synas över ytan,
och sedan ligga de orörliga som stockar. Solen kommer
klipporna att dallra i hettan, och vallgossarna höra en glada
(aldrig fler än en) vissla högt uppe i luften, så högt att hon
nästan inte syns, och de veta, att om de doge eller en ko
doge, skulle gladan skjuta ned, och närmaste glada flera
kilometer därifrån skulle se henne sänka sig och följa exemplet,
och så en till och en till, och nästan innan de vore riktigt
döda, skulle ett tjogtal hungriga glador ha samlats där, gud
vet varifrån.

Pojkarna slumra till och vakna och slumra till igen och
fläta ihop små korgar av torrt gräs och stoppa gräshoppor i
dem, eller också fånga de ett par bönsyrsor och låta dem slåss;
eller binda de sig halsband av röda och svarta djungelnötter
eller speja på en ödla, som ligger och gassar sig i solskenet på
en klipphäll, eller på en orm, som jagar en groda bredvid
träsket. Så sjunga de långa, långa visor med en besynnerlig
för infödingarna kännetecknande drill i slutet av varje vers,
och dagen förefaller längre än hela livet gör för flertalet
människor. Ibland roa de sig också med att göra ett
gyttjeslott med gyttjefigurer av människor, hästar och bufflar
och sätta vassrör i händerna på männen och låtsa, att de
själva äro kungar och figurerna deras arméer, eller att
de äro gudar, som dyrkas. Så kommer aftonen, och barnen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krdjungel/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free