Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiger-Tiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fall är! Ätit och druckit med, och han inbillar sig, att jag
skulle vänta, tills dess han sovit! Nå, var är det han lagt
sig? Om vi vore en tio stycken av de våra, skulle vi kanske
kunna slå ned honom, där han ligger. De här bufflarna gå
inte till anfall, såvida de inte vädra honom, och jag kan inte
tala deras språk. Kunna vi komma bakom hans spår, så
att de få väderkorn på det?»
»Han simmade ett gott stycke nedför Waigunga-floden
för att avskära spåret», sade Gråbror.
»Det var förstås Tabaqui, som rådde honom till det;
själv skulle han aldrig kommit på den tanken.» — Mowgli
stod med fingret i munnen och funderade. — »Den stora
hålvägen vid Waigunga! Den mynnar ut på slätten inte en
halv mil härifrån. Jag skulle kunna föra hjorden runt
genom djungeln till mynningen av ravinen och så komma
rusande genom den, men då skulle han smyga ut andra vägen.
Vi måste stänga för den utgången, Gråbror. Kan du skilja
hjorden i två hälfter åt mig?»
»Inte ensam kanske — men jag har fört med mig en klok
medhjälpare.»
Gråbror travade bort och kröp in i ett hål. Och så stack
där fram ett stort grått huvud, som Mowgli kände väl igen,
och genom den heta luften skar det ödsligaste av alla rop i
djungeln — en vargs jakttjut vid middagstid.
»Akela, Akela!» ropade Mowgli och klappade i händerna.
»Jag borde ha förstått, att du inte skulle glömma mig. Vi
ha ett styvt göra, som väntar oss. Skilj hjorden i två delar,
Akela. Jaga kor och kalvar för sig och tjurarna och
buffeloxarna för sig.»
De båda vargarna sprungo — alldeles som i »väva
vadmal» — in och ut i hjorden, som frustade och kastade upp
huvudena och skilde sig i två hopar. I den ena stodo korna
med sina kalvar i mitten och blängde och stampade i
marken, beredda att, om bara någon av vargarna stannade ett
ögonblick, gå till anfall och trampa livet ur honom. I den
andra frustade och stampade tjurarna och ungtjurarna,
men ehuru de sågo mera imponerande ut, voro de långt mindre
farliga, ty de hade inga kalvar att skydda. Inte ens sex
karlar skulle ha kunnat dela upp hjorden så raskt och så väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
