Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tiger-Tiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vargyngel! Djungeldemon! Vik hädan! Packa dig genast
i väg, eller förvandlar dig prästen åter till en varg! Skjut,
Buldeo, skjut!»
Det gamla krongeväret brann av med en knall, och en
ung buffel råmade av smärta.
»Ännu mera trolleri!» skrek byfolket. »Han kan ändra
kulors gång. Buldeo, det var din buffel?»
»Men vad betyder det här?» sade Mowgli förvirrad, då
stenregnet blev allt tätare.
»Det är inte utan att de likna Flocken, dessa dina
bröder», sade Akela och satte sig lugnt ned. »Om jag fattar
kulornas mening rätt, så vill man köra bort dig.»
»Varg! Vargunge! Vik hädan!» skrek prästen, i det
han svängde en kvist av den heliga tulsiplantan.
»Nu igen? Förra gången var det för att jag var en
människa. Nu är det för att jag är en varg. Låtom oss gå,
Akela!»
En kvinna — det var Messua — sprang fram till hjorden
och ropade:
»O, min son, min son! Man säger, att du är en trollkarl,
som kan förvandla dig till ett djur, när helst du vill. Jag
tror det inte, men gå din väg, eljest dödar man dig.
Buldeo säger, att du är en häxmästare, men jag vet, att du
hämnats Nathoos död.»
»Kom tillbaka, Messua!» skrek hopen. »Kom tillbaka,
eller stena vi dig också!»
Mowgli skrattade ett kort, bittert skratt, ty en sten
hade träffat honom mitt på munnen.
»Spring tillbaka, Messua», sade han. »Det är en av de
där vansinniga historierna man berättar under det stora
trädet i skymningen. Jag har åtminstone utkrävt betalning
för din sons liv. Farväl, och spring fort, ty nu ämnar jag
skicka hem hjorden snabbare än deras stenar flyga. Men
någon trollkarl är jag inte, Messua. Farväl!»
»Nu, Akela, ännu en gång! ropade han. »Driv in
hjorden!»
Bufflarna voro ivriga nog att äntligen komma in i byn.
De behövde knappast höra Akelas gläfsande, utan stormade
genom grinden som en virvelvind, skingrande hopen åt
höger och vänster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
