Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Den vita sälen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Sjö-Snapp, du», sade hon till slut, »vår pojke håller på
att bli vit!»
»Tomma musselskal och torrt sjögräs!» fräste Sjö-Snapp.
»Har du någonsin i världen hört talas om en vit säl?»
»Jag rår inte för det», sade Matkah, »men nu håller det i
alla fall på att bli en.»
Och så sjöng hon den dämpade, gnolande sälvisa, som alla
sälmödrar sjunga för sina små:
Som sex veckors grabb får du simma först,
du eljest till bottnen kan gå.
Och storm mot land, och valens tand
är farligt för sälbarn små.
Är farligt för små, små sälabarn,
så lätt kan det bli deras grav.
Men håll dig på mark, så växer du stark,
du barn av det Öppna Hav!
Naturligtvis förstod inte den lilla bytingen orden till en
början. Han tultade och kravlade vid sin mors sida och
lärde att hålla sig ur vägen, när hans far slogs med en annan
säl och de båda stridande rullade och vrålade upp och ned
för de slippriga klipporna. Matkah brukade ge sig ut i
sjön för att skaffa någonting att äta, och den lille fick vara
utan mat i två hela dygn, men sedan åt han allt vad han
förmådde och växte och frodades. Det första han gjorde var
att kravla sig inåt land, och där träffade han på tusentals
andra småbarn, och de lekte tillsammans som hundvalpar,
lade sig att sova i den rena sanden och började leka på nytt.
De äldre gifta togo ingen notis om dem, och holluschickie
höllo sig inom sina egna områden, så att småttingarna
hade riktigt trevliga lekstunder. När Matkah kom hem
igen från sitt djupvattensfiske, brukade hon bege sig raka
vägen till lekplatsen och locka som en tacka på sitt lamm
och vänta, tills hon hörde Kotick bräka. Då satte hon kurs
rakaste vägen åt hans håll, flaxande med sina framlabbar
och kastande ungarna över ända till höger och vänster. Det
var alltid några hundra mödrar på jakt efter sina små på
lekplatserna, och barnen höllos minsann varma; men som
Matkah brukade säga till Kotick: »Så länge du inte vältrar
dig i dypölar och blir skabbig eller får grov sand i ett sår eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/krdjungel/0084.html
