Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vita sälen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämnt över vattnet. Ingen vagga är så bekväm som Stilla
havets långa, gungande dyningar. När Kotick kände det
sticka och klia i skinnet över allt på kroppen, talade
Matkah om för honom, att det var därför att han började lära
sig »få känning av vattnet», och att de där kliande och
stickande känslorna betydde annalkande fult väder, och han
måste då simma hårt och söka komma undan det. »Inom
kort», sade hon, »har du nog lärt dig att simma riktigt bra,
men ännu så länge vilja vi följa Sjö-Galt, ty han är mycket
vis.» Ett tumlarestim färdades fram under dykningar
upp och ned i vattnet, och lille Kotick följde dem så gott
han kunde. »Hur kunna ni veta, vart ni skola gå?»
frågade han flämtande. Stimledaren rullade med vitögonen
och dök ned. »Det sticker i min stjärt, unge vän», sade
han. »Det betyder, att en storm blåst upp bakom mig.
Skynda på! När du befinner dig söder om Sega Vattnet
(han menade ekvatorn) och det sticker i din stjärt, så betyder
det, att stormen är framför dig och att du måste styra norrut.
Skynda på! Vattnet känns dåligt här.»
Det var en av de många, många saker, Kotick fick lära sig,
och han lärde sig ständigt någonting nytt. Matkah
undervisade honom i konsten att följa torsken och hälleflundran
utefter de undre havsbankarna och att vrida ut tonfisken ur
hans håla bland tången; att speja ut vrak, som lågo på hundra
famnars djup, och att som en gevärskula rusa in genom en
styckeport och ut genom en annan som fiskarna gjorde;
att dansa på vågtopparna, när blixtar ljungade över
himlavalvet, och att artigt vifta med labbarna åt den
stubbstjärtade albatrossen och fregattfågeln, när de seglade med
vinden; att hoppa tre eller fyra fot över vattnet som
delfinen, med fötterna tätt utmed sidorna och stjärten böjd;
att låta flygfisken vara, alldenstund han bara består av ben;
att slita bort ryggbiten på en torsk i full fart på tio famnars
djup och att aldrig stanna och titta på ett fartyg och i
synnerhet inte på en roddbåt. Vad Kotick efter sex månader
icke visste om djupvattensfiske, var inte värt att veta, och
under hela tiden satte han ej en enda gång sina labbar på
torra landet.
En dag emellertid, då han låg halvslumrande
någonstädes i det ljumma vattnet utanför Juan Fernandezön och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
