Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vita sälen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När natten kom och norrskenet blinkade och flammade
genom dimman, kröp Kotick upp på en kal klippa och såg
ned över de illa åtgångna barnkamrarna och de sönderslitna
och blödande sälarna. »Nu», sade han, »har jag lärt er veta
hut.»
»Vid alla sälar!» sade gamle Sjö-Snapp, i det han tungt
stretade uppför klippan, ty han var fruktansvärt illa
tilltygad. »Dödarvalen själv skulle inte ha farit fram värre med
dem. Son, jag är stolt över dig, och vad mera är, jag följer
med till din ö — om du har någon.»
»Hören, I tjocka sjösvin! Vem följer mig till
Sjö-Ko-tunneln? Svara, eller skall jag ännu en gång lära er!» skrek
Kotick.
Det gick ett sorl som tidvattnets porlande utefter
stränderna. »Vi följa dig», sade tusen trötta röster. »Vi följa
Kotick, den Vita Sälen.»
Då lät Kotick huvudet sjunka ned mellan axlarna och
slöt stolt ögonen. Han var inte längre en vit säl, utan röd
från huvud till svans. Men han skulle ha föraktat sig själv,
om han sett efter eller vidrört ett enda av sina sår.
En vecka senare begåvo sig han och hans armé (nära
tiotusen holluschickie och gamla sälar) norrut till
Sjö-Ko-tunneln med Kotick som ledare, och de sälar, som stannade
kvar vid Novastoshnah, kallade dem idioter. Men nästa
vår, när de alla möttes vid fiskbankarna i Stilla havet,
berättade Koticks sälar så underbara historier om de nya
stränderna på andra sidan Sjö-Ko-tunneln, att allt flera och flera
sälar lämnade Novastoshnah. Naturligtvis gick det inte
med ens, ty sälar äro inte vidare klippska av sig, och de
behöva god tid för att fundera på saker och ting; men år
efter år begåvo sig allt flera sälar bort från Novastoshnah och
Lukannon och de andra barnkamrarna till de lugna,
skyddade stränder, där Kotick sitter somrarna igenom och blir
allt tjockare och fetare och starkare för varje år, medan
holluschickie leka runt omkring honom i det hav, dit ingen
människa kommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
