Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lukannon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag mötte kamraterna alla (men ack, så gammal jag är!),
där sommarens dyningar rullade fram på klippor och skär.
En kör av miljoner röster sig höjde med väldigt brus,
och bränningars sång vid Lukannon, den blev som ett sakta sus.
Det var sången om ljuvliga ängder vid saltvattnets svala brädd,
det var sången om ystra skaror, som lekte i vågornas bädd,
det var sången om midnattsdansar, som vispade böljan vit,
vid stranden av Lukannon — förr’n fångstmännen nådde dit.
Jag mötte kamraternas skara (jag möter dem aldrig mer!),
och stranden var svart av den väldiga hop — legioner, miljoner, ja fler.
Och ut på det skummande hav, så långt vi sågo från land,
vi hälsade landande härar och sjöngo dem upp på strand.
På stranden av Lukannon med doftande sjögräs och tång
och havsdimma mjuk och vindar, som sjöngo sin eviga sång:
Vår lekplats på berghäll, som seklarnes vågslag ha nött,
på stranden av Lukannon, där våra mödrar oss fött.
Jag mötte kamraterna mina, ett upplöst och skingrat band.
Man sköt oss till döds i vattnet, man klubbade ned oss i land.
Man drev oss som får mot slaktbänk, där knivarna sköttes med nit.
Men dock vi besjunga Lukannon — förr’n fångstmännen kommo dit.
Fort hän! Fort hän mot södern — o, Gooverooska, gå!
att havsdjups vicekungar vår jämmer höra må,
förr’n tom liksom ett hajägg av stormen fört mot land,
då sista sälen svunnit, skall stå Lukannons strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
