Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Toomai vid elefanterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Shiv, som grödan vattnar och råder över solens sken,
han satt där vid sin tröskel en dag för länge se’n,
gav var och en sin andel, sin mat, sitt släp, sin lott,
från tiggaren vid porten till kungen i sitt slott.
Allt gjorde han — Shiv Uppehållaren.
Mahadeo! Mahadeo! allt gjorde han:
törnet åt kamelen, åt korna mjuka strån,
en moders ömma hjärta åt dig, min lille son!
Lill-Toomai stämde in med ett muntert dunk-dunki-dunk
vid slutet av varje strof, tills han kände sig sömnig och
sträckte ut sig i fodret vid Kala Nags sida. Till sist
började elefanterna, såsom de ha för vana, lägga sig ned den ena
efter den andra, till dess endast Kala Nag stod kvar på
ledets högra flygel; och han vaggade sakta av och an, med
öronen lagda framåt för att lyssna till nattvinden, som blåste
mycket sakta över kullarna. Luften var full av alla dessa
nattliga ljud, som, när de sammansmälta, bilda en enda stor
tystnad — rasslet av ett bamburör, som slår mot ett annat,
prasslet av något levande kryp i snåret, pipet och flaxandet
av en halvvaken fågel (fåglarna äro under natten mycket
oftare vakna än vi tro) och bruset av vatten långt, långt bort i
fjärran. Lill-Toomai sov en stund, och då han vaknade,
var det härligt månsken, och Kala Nag stod ännu upprätt
med spetsade öron. Lill-Toomai vände på sig, så att det
prasslade i höet, och så låg han och betraktade båglinjen av
elefantens väldiga rygg halvvägs upp mot himmelens
stjärnor; och medan han låg där, hörde han så långt bort, att det
inte ljöd starkare än om ett knappnålsstyng av ljud
stuckit genom tystnaden, en vild elefants »hoot-toot». Alla
elefanterna i ledet hoppade upp, som hade de blivit skjutna,
och deras brummande väckte till slut de sovande mahuterna,
och de kommo ut och drevo med klubbor stolparna längre
ned i marken och drogo åt ett rep här och knöto till ett
annat där, tills allt var lugnt. En ny elefant hade nästan
bökat upp sin stolpe, och Stor-Toomai tog av Kala Nag
hans fotkedja och fängslade denna elefant från framfot till
bakfot, men slog en ögla av ett gräsrep kring Kala Nags
ben och bad honom vara så god och komma ihåg, att han var
fastbunden. Kala Nag svarade ej på befallningen, inte ens
med sitt sedvanliga kluckande läte. Han stod stilla,
spejande rakt ut genom månskenet mot Garokullarnas våglinjer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:32 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/krdjungel/0134.html
