Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I drottningens tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och elden är lös!’ Sitt ned och håll din dumma hals
stilla.»
Kamelen fällde på kamelsätt ihop benen som en
tvåfotstumstock och satte sig jämrande ned. Det hördes
regelbundna hovslag i mörkret, och en stor nummerhäst
galopperade fram lika taktfast som trodde han sig vara på parad,
tog språng över en kanonsvans och stannade inpå mulåsnan.
»Det är skamligt», sade han och blåste ut näsborrarna.
»De där kamelerna ha varit framme igen och ränt genom
våra led — för tredje gången på den här veckan. Hur ska’
en häst kunna hålla sig i kondition, om han inte får sova?
Vem där?»
»Jag är bakstycke-mulan[1] vid kanonen nummer två vid
första skruvbatteriet», sade mulåsnan, »och den andra är
en av dina vänner. Han väckte mig också. Vem är du?»
»Nummer 15, tropp E, 9:de lansiärregementet — Dick
Cunliffes häst. Maka åt dig litet.»
»Åh, ber om ursäkt», sade mulåsnan. »Det är så mörkt,
att man har svårt att se. Äro de inte vämjeliga, de här
kamelerna? Jag gav mig i väg från mina led för att få litet
lugn och ro här.»
»Ädla herrar», sade kamelen ödmjukt, »vi hade elaka
drömmar i natt, och vi voro mycket förskräckta. Jag är
bara en simpel packningskamel vid 39:de infödingsinfanteriet,
och jag är inte lika tapper som ni, ädla herrar.»
»Nå, men varför stannade du då inte kvar och bar
packningen åt 39:de infödingsinfanteriregementet, i stället för att
ränna omkring i lägret?» sade mulåsnan.
»Det var sådana hemska drömmar», sade kamelen. »Jag
är rysligt ledsen. Hör! Vad är det där? Ska vi fortsätta
att springa?»
»Sitt ned», sade mulåsnan, »annars bryter du av dina långa
käppben mellan kanonerna.» — Hon spetsade ena örat
och lyssnade. — »Oxar!» sade hon. »Kanonoxar. På
min ära, du och dina vänner ha väckt lägret riktigt
ordentligt. Det fordras duktiga påstötningar för att få upp en
kanonoxe.»
Jag hörde en kätting släpa på marken, och ett ok av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
