- Project Runeberg -  Djungelboken /
132

(1915) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Tom Wilson With: David Ljungdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I drottningens tjänst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en skruvkanonsbatteriåsna kallar kanonstutar för herrar,
då måste hon sannerligen vara mycket häftigt uppskakad.
Vilka äro ni, karlar därnere på marken?»

Kanonstutarna rullade idisslande sina bollar och svarade
båda på en gång:

»Sjunde oket vid första kanonen på det grova batteriet.
Vi sovo, när kamelerna kommo, men när de trampade på
oss, stego vi upp och gingo vår väg. Det är bättre att ligga
i fred i smutsen än att bli störd på ett gott läger. Vi sade
åt er vän där, att det inte var någonting att vara rädd för,
men han är så lärd, att han tyckte annat. Buh!»

Och de fortforo att idissla.

»Så går det, när man är rädd», sade Billy. »Du blir
utskrattad av kanonstutarna. Jag hoppas det är i din smak,
pojkspoling.»

Den unga mulåsnans tänder gnisslade, och jag hörde henne
mumla någonting om att hon inte var rädd för någon gammal
biffstut i hela världen; men oxarna endast skrapade med
hornen mot varandra och fortsatte att idissla.

»Nå, bliv inte arg efter att ha varit rädd. Det är den
värsta sortens feghet», sade nummerhästen. »Litet var kan
ursäktas, om han blir en smula skrämd under natten, tycker
jag, när man ser saker, som man inte kan förklara. Vi sleto
oss lösa gång på gång, fyrahundrafemtio av oss, bara för att
en ny rekryt berättade historier om spetsormar hemma i
Australien, tills vi blevo dödsskrämda av de lösa ändarna av
våra grimskaft.»

»Det där är gott och väl i lägret», sade Billy. »Jag har
själv inte någonting emot en liten rusning ibland bara på
skoj, när jag inte varit ute på ett par dagar; men hur är det
i aktiv tjänst?»

»Åh, det är en helt annan omgång nya skor», sade
nummerhästen. »Då rider Dick Cunliffe på min rygg och
trycker skänklarna i mig, och allt jag har att göra är att se mig
för, var jag sätter fötterna, och att ha bakbenen väl under
mig och att vara tygelkänslig.»

»Tygelkänslig, vad är det för något?» sade den unga
mulåsnan.

»Vid alla sabelklingor!» frustade nummerhästen; »vill du
verkligen påstå, att ni inte få lära er att vara tygelkänsliga i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krdjungel/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free