Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I drottningens tjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ert arbete? Hur kan ni uträtta någonting alls, om ni inte
kan snurra runt på fläcken, när tygeln trycker på halsen?
Det betyder liv eller död för ryttaren och naturligtvis även
liv eller död för er själva. Gå runt med bakbenen under
er i samma ögonblick ni känna tygeln på halsen! Om
ni inte ha rum att snurra runt, stegra er då en smula och
sväng i luften på bakbenen. Det är att vara tygelkänslig.»
»Vi behöva inte lära oss det där», sade Billy stramt. »Vi
lära oss att lyda mannen, som går vid vårt huvud, att gå,
när han befaller det, och stanna, när han befaller det. Jag
antar, att det kommer på ett ut. Nå, med alla de där fina
piruetterna och stegringarna, som måste vara skadliga för
dina hasar, vad uträttar du med dem?»
»Det beror på», sade nummerhästen. »Vanligen gäller
det för mig att ge mig in bland en hop tjutande, skäggiga
män med knivar — långa, blanka knivar, värre än
hovslagarens — och jag måste ge akt på, att Dicks stövel snuddar
vid närmaste mans utan att klämma. Jag kan se Dicks
lans till höger om mitt högra öga, och då vet jag, att jag är
trygg. Jag skulle inte ge mycket för den karl eller häst,
som ställde sig i vägen för Dick och mig, när vi ha bråttom.»
»Kunna inte knivarna göra illa?» sade den unga
mulåsnan.
»Jo, jag fick mig en gång en skåra över bröstet, men det
var inte Dicks fel ...»
»Jag skulle visst brytt mig om, vems felet var, om jag
blivit skadad!» sade den unga mulåsnan.
»Det måste man», sade nummerhästen; »om man inte litar
på sin ryttare, kan man lika gärna ge sig i väg med
detsamma. Det gör nog också en del av våra hästar, och jag
klandrar dem inte. Men som sagt, det var inte Dicks fel.
Karlen låg på marken, och jag stegrade mig för att inte trampa
på honom, och då högg han upp mot mig. Nästa gång
jag måste gå över en karl, som ligger utsträckt, skall jag
trampa på honom — hårt!»
»Hm», sade Billy, »det där låter tokigt. Knivar äro
alltid gemena ting. Då är det bra mycket trevligare att klättra
uppför ett berg med en väl avvägd sadel, streta med alla
fyra fötterna och med öronen också, vad det beträffar, och
krypa och kravla och vricka sig fram, tills man kommer hundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
