- Project Runeberg -  Djungelboken /
137

(1915) [MARC] Author: Rudyard Kipling Translator: Tom Wilson With: David Ljungdahl
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I drottningens tjänst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han mellan tänderna. »Jag kan tala om för dig, att jag på
morssidan härstammar från Carbine, vinnaren av
Melbourne-pokalen, och där jag kommer ifrån äro vi inte vana att
låta oss toppridas av någon papegojspladdrande, grishuvad
mulåsna vid ett knallbösse-ärtskjutare-batteri. Är du
färdig?»

»Upp på bakbenen!» skriade Billy.

De reste sig upp mot varandra, och jag väntade en
ursinnig strid, då en kluckande, mullrande röst ropade ut från
mörkret till höger:

»Barn, varför ska ni slåss? Håll er lugna!»

Båda de arga bestarna sänkte sig åter med en fnysning av
vämjelse, ty varken häst eller mulåsna kan uthärda att höra
en elefants röst.

»Det är Dubbelsvans», sade nummerhästen. »Jag kan
inte fördra honom. En svans i vardera ändan är inte
vackert.»

»Precis vad jag också tycker», sade Billy och tryckte sig
sällskapligt mot hästen. »Vi ha samma smak i mångt och
mycket.»

»Förmodligen ha vi ärvt det av våra mödrar», sade
nummerhästen. »Men låt oss inte gräla om den saken. Hej!
Dubbelsvans, är du bunden?»

»Ja», sade Dubbelsvans, med ett skratt genom hela
snabeln. »Jag är bunden för natten. Jag har hört allt vad ni,
era slynglar, ha sagt. Men varen inte rädda. Jag skall inte
komma över till er.»

Stutarna och kamelerna sade halvhögt:

»Rädda för Dubbelsvansar — så’na galenskaper!»

Stutarna fortsatte högt:

»Det gör oss ont, att du hörde det, men sant är det. Säg,
Dubbelsvans, varför är du rädd för kanonerna, när de skjuta?»

»Nåja», sade Dubbelsvans, i det han gned sitt ena
bakben mot det andra, alldeles som en liten pojke, som
deklamerar en vers, »jag är inte fullt säker på, att ni ha förstått
vad det gäller.»

»Nej, det ha vi inte, men det är vårt arbete, att dra
kanonerna», sade stutarna.

»Jag vet det, och jag vet, att ni äro bra mycket modigare
än ni själva tro. Men med mig är det en helt annan sak.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krdjungel/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free