Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppstånden, men dock uppstånden, han är icke
Messias, och dock Messias. Jesus ter sig i detta
kristendomens »väsen», som det enda undantaget från
filosofiens allmänna regel, att människan är ett politiskt
väsen. Han är så helt och hållet »innerlig» i sin tro,
så helt opolitisk och världsfrämmande i sitt tänkande
att alla hans mest konkreta uttryck blott kunna vara
menade abstrakt andligt; hela hans moral blir till den
grad förandligad, till den grad kryptogam, att kristenheten
verkligen kan synas ursäktad, om man i livets
hårda verklighet ej kan märka några spår av denna
upphöjda Jesusmoral. Då det emellertid i evangeliernas
Jesusbild finnas några starkt framträdande
revolutionära drag, som icke kunna retuscheras bort, så
statuerar »Kristendomens väsen» [1] en dubbel överhet:
»i varje folk etablerar sig vid sidan av den befogade
överheten en obefogad, eller riktigare två obefogade.
Det är den politiska kyrkan och de politiska
partierna». Naturligtvis har då Jesus endast motsatt
sig den »obefogade» överhetens terrorism, medan
vi hittills trott, att den nationaljudiska överheten,
de äldste, Synedriet och Herodes i Palestina
representerade den befogade överheten, den romerska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>