Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullkomligt värdelös som vittnesbörd för den
historiske Jesus.
Detta är allt vad profanlitteraturen under det
första århundradet efter Jesu död har att berätta
om Kristus och de kristna. Bristen på icke-kristliga
källor är, säger nyteologen Wernle [1], under alla
omständigheter att beklaga; nu äga vi blott kristna
utsagor om Jesus, och dessa måste underkastas en
så mycket skarpare och strängare prövning.
»Vi vända oss då», fortsätter Wernle, »först till
Paulus, den äldste kristne skriftställaren. Paulus,
som kort efter Jesu död förvandlas från förföljare
av de kristne till en Kristi apostel, har lämnat efter
sig ett ståtligt antal äkta brev, några tillkomna
knappt 20 år efter Kristi levnad.
»Men hur grundligt gäckas ej vår förväntan. Minst
av allt få vi av Paulus veta något om Jesu person
och liv. Om också alla hans brev gått förlorade,
skulle vi ej veta mycket mindre, än vi nu veta om
Jesus. Visserligen ger oss Paulus på visst sätt mer
än de rikaste protokoll skulle giva oss. Vi få höra
av honom, att en människa, Jesus, trots sin död
på korset var i stånd att efter sin död utveckla en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
