Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dränkes under ordrikedomens flöden, lämnar pastor
Heyn i sin förut berörda skrift, när det gäller att
förklara Jesu märkliga uppträdande gent emot den
kananéiska kvinnan. Enligt evangeliets berättelse
anropar denna kvinna Jesus om hjälp för sitt sjuka
barn, men tillbakavisas att börja med av Jesus med
den onekligen föga kristliga anmärkningen, att man
ej skall taga brödet från barnen (judarna) och kasta
det för hundarna (hedningarna); först efter en stunds
samtal förmås Jesus att lämna den utbedda hjälpen.
För den modärne teologen gäller det nu dels
överhuvudtaget att moraliskt rättfärdiga Jesu vägran att
hjälpa en nödlidande, dels att förena hans ord om
»hund-hedningarna» med hans upphöjdhet över alla
nationella skrankor och fördomar. Denna uppgift löser
pastor Heyn genom följande argumentering, som trots
sin längd äger vissa förutsättningar för att icke blott
kunna intressera utan även roa denna skrifts läsare.
Den tyske nyteologen skriver:
»— — Och även den hedniska kvinnan från trakten av Tyrus
och Sidon, som anropar undergöraren från Galiléen om hjälp
för sitt plågade barn, prisar han icke blott högljutt för hennes
inre livs förunderligt goda tillstånd, utan han låter genom denna
ängslade moders slagfärdighet, ödmjukhet och förtroende
faktiskt förmå sig att lämna hjälp, som han egentligen var besluten
att vägra henne.
Angående denna historia dock ett par särskilda ord, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
