Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagliga livet kallar självsuggestion. Ett utmärkande
drag för denna form av själsverksamhet är den
relativt underordnade roll, som beskaffenheten av det
fixerade föremålet spelar — resultatet beror
vanligen av helt andra omständigheter. Och i själva
verket kan man ju knappast se ett mera eklatant
fall av en sådan självsuggestion än den lärde och
själfulle Deissman, där han sitter med två sparvar
i ena handen och ett ass i den andra och betraktar
dessa föremål så länge, tills han med förklarad
blick utbrister: »o, huru oändligt stor är icke Jesus
även i det lilla! Han har ju till och med känt
torgprisen i Jerusalem!»
Emellertid, sedan detta clairvoyanta drömtillstånd
en gång har passerats, vänder sig bladet med ens. Då
utropar den förut så kritiske Gunkel med strålande
uppsyn, att »den nytestamentliga kristologin är en
allsvåldig hymn, som historien sjunger om Jesus» (!).
Då förklarar Wernle, att Jesus för oss blir »en
människa som med sina klara ord hjälper oss att begripa oss
själva, världen och gud, och som i den närvarande
tidens nöd går vid vår sida som vår bäste vän och ledare,
på vilken vi förtröstansfullt kunna lita». Då vittnar
även Bousset, att han ser »Jesu gestalt framför oss
så hemvan, och så säker i den osynliga världen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
