Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lukianos på följande sätt: »vad det ändå hjälper
en att skrika riktigt högt och vara efterhängsen
och djärv. Det är nyttigt icke blott när man
processar, utan också när man beder. Se blott på
Timon, hur han från att ha varit den fattigaste
plötsligt har blivit en rik man, därför att han vrålade
högt och hade tillförsikt i bönen och så gjorde
Zeus uppmärksam på sig. Hade han böjd och
tigande grävt vidare i sin jord, då hade han kunnat
gräva länge, innan han blivit beaktad.» Man jämföre
härmed evangeliets föreskrift att bedja så länge och
högljutt, tills gud slutligen tröttnar på oljudet och
uppfyller bönen. — Fader vår är, som det numera
allmänt erkännes, ingalunda någon nytestamentlig
skapelse, utan på sin höjd en kompilation efter
gammaltestamentliga mönster.
Ett misstag är det även, då man gör Nya Testamentets
Jesus till utgångspunkten för kosmopolitiskt-humana
åskådningar. Att Jesus var fången i sina
landsmäns nationellt-inskränkta synpunkter framgår
bl. a. av den brutala likgiltighet, varmed han i förstone
avfärdar den kananeiska kvinnan; och vad beträffar
befallningen till lärjungarna att »gå ut och döpa
allt folk i mitt namn», så är det att märka, att
dessa ord läggas i munnen på den uppståndne Jesus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
