Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vedersakare. Inte för vänskapens eller för rättvisans
skull uppfylla slutligen vännen och domaren de
bedjandes önskningar, utan helt enkelt därför att de
tappa tålamodet och ej längre gitta åhöra det
outtröttliga bedjandet och det »oförskämda bölandet»
— i Luthers översättning står »das unverschämte
Geilen». Moralen är, att icke heller vi skola tröttna
att bedja (Luk. 18: 1), ty då skall gud till sist tappa
tålamodet (Luk. 18: 7) och hellre tillfredställa de
fromma bedjarna än vidare åhöra deras lamentationer.
Man ser, detta sätt att uppnå bönhörelse är till
graden, men icke till arten skilt från vissa vilda
folkslags metod att genom hugg och slag tvinga fetischerna
till att uppfylla de framställda önskningarna.
Även i andra liknelser, där andemeningen ej är
direkt stötande, gör sig Nya testamentets Jesus ofta
skyldig till missgrepp, som ett verkligt geni aldrig
skulle låta komma sig till last. I liknelsen om den
gode herden (Joh. 10: 1—16) är Jesus först herde,
sedan fårastallets dörr, och sedan åter herde. I
liknelsen om de anförtrodda punden är ju andemeningen:
att en var bör söka utveckla sina av naturen
givna anlag, fullt riktig, men hur otympligt och
med vilka vanställande tillsatser är icke denna enkla
sats här förkunnad. Tjänaren, som erhållit ett pund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
