Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför måste »den som ingenting har också det bliva
taget som han äger», d. v. s. evangeliets predikan
måste ske på ett sådant sätt, att judafolket ej
därigenom måtte uppnå syndernas förlåtelse. Hos Esaias
är det blott frågan om en förstockelse på kortare
tid, hos Jesus däremot om en definitiv förstockelse,
som aldrig kan hävas. Det är ju mycket möjligt,
att den historiske Jesus, om han nu verkligen
existerat, icke hyst sådana tänkesätt; men den Jesus,
som möter oss i Nya testamentets skrifter, och som
— i egenskap av förebild — varit verksam inom
urkristendomen, kan ej fritagas från den förebråelsen,
att han trott på och gillat judarnas absoluta
förstockelse gent emot frälsningen.
Om det alltså på vissa punkter är tämligen klent
beställt med den mildhet, varav Nya Testamentets
Jesus berömmer sig inför sina lärjungar, så står det
föga bättre till med hans självbeprisade ödmjukhet.
Av allt att döma har Jesus under första perioden
av sitt uppträdande varit en både mild och ödmjuk
natur; men en ödmjukhet, som framställer sig själv
som efterföljansvärt exempel, har ju strängt taget
redan begått självmord [1], och under senare delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
