Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
världens ändlighet — principiellt redan nu, men
som sagt, för evangeliets fulländande måste
fulländningen ännu en tid uppskjutas. Den troendes fysiska
förening med den uppståndne Kristus blir genom
sakramentala handlingar, såsom dop och nattvard,
beseglad eller förnyad och stegrad.
Den intima släktskap med fariséiska åskådningar,
som genomgår hela denna återlösningslära, ligger
ju i så öppen dag, att den ej behöver särskilt
understrykas. Mycket betecknande är också det sätt,
varpå Paulus uppfattar själva försoningen, d. v. s.
den genom Jesu ställföreträdande försoningsoffer
åvägabrakta förändringen i guds förhållande till den
syndiga världen: denna förändring består ingalunda
däri, att mänskorna uppge sin fientliga stämning emot
gud, utan däri att gud uppger den honom genom
synden påtvungna fientligheten emot människorna, och detta
tack vare det av honom själv föranstaltade
försoningsoffret genom Kristi död [1]. För Paulus blir den sedliga
verkan av Kristi död, övervinnelsen av syndens
makt, en följd av det civilrättsliga utplånandet av
syndaskulden [2]; den försoning, som vi »ha undfått»,
består icke i en ändring av vår sedliga viljeriktning,
vilket i och för sig icke innebär någon garanti för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
