Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stoiska filosofer och gatupredikanter. (Wrede, Paulus,
sid. 18—19.)
Den dragning åt asketism, som Wrede här berört,
stegrar sig hos aposteln stundom till en sjuklig
mani, såsom då han i andra brevet till Korinthierna
förklarar, att han »finner välbehag i svagheter, i
misshandlingar, i vedermödor, i förföljelse och
trångmål för Kristi skull». Men trots denna kulturfrämmande
och världsfientliga grundstämning finns det
dock ett område, där Paulus med en omtänksam
politikers nykterhet räknar med bestående realiteter.
Det är förhållandet till överheten, enkannerligen den
romerska, som på apostelns tid representerades av
kejsar Nero. För denna maktfaktor har Paulus den
allra största respekt och inskärper denna hos sina
församlingar i följande ordalag, som naturligtvis ha
sin givna andel i den stora popularitet, kristendomen
alltjämt åtnjuter hos de maktägande: »Var och
en vare underdånig den maktägande överheten. Ty
ingen överhet finnes utan av gud, och den överhet
som finnes är förordnad av gud. Därföre den som
sätter sig upp mot överheten, han står emot guds
förordnande, men de som motstå detta skola få
dom över sig. Ty de styrande äro icke till skräck
för de goda gärningarna, utan för de onda. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
