Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill du slippa att frukta överheten, gör då det
som är gott, så får du pris av henne» (Romarbrevet
13: 1—3). På detta sätt blir staten ett organ för
guds sedliga världsordning och i så måtto även ett
föremål för den religiösa tron. Ett groteskt uttryck
för denna åskådning är det onekligen, när man som
Paulus »vid åsynen av det neroniska imperiet
uppställer den allmänna fordran, att i överheten rätt
och slätt ära en mäktig bundsförvant till all
rättskaffens vandel och en hotfull fiende till all orätt»
(Holtzmann). Men måhända har aposteln vid
uppställandet av detta krav på absolut lydnad under
överheten icke blott letts av samvetets röst, utan
också av den känslostämning, som kom honom att
tillropa de genstörtiga Korinthierna de djupsinniga
maningsorden (1 Kor. 10: 23): »Eller skola vi reta
herren? Icke äro väl vi starkare än han?»
* * *
Vid en flyktig eftertanke kan det synas som en
underlig paradox, att det hos denne Paulus, som
både på grund av sin intellektuella begränsning och
en fullt medveten viljeriktning stod främmande för
allt filosofiskt tänkande i högre mening, dock kan
spåras påtagliga beröringspunkter med samtidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
