Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stoiska filosofi. Detta står emellertid i närmaste
samband med den märkliga demokratisering, som den
grekiska filosofien undergick under århundradena
närmast före vår tideräkning och som synes ha nått
sin höjdpunkt under romerska kejsartiden. Medan
Platon och Aristoteles på sin tid (429—322 f. Kr.)
invigde en aristokratisk krets av utvalda lärjungar
i sina filosofier, och även i de skrifter, som voro
bestämda för en vidare publik, vände sig till den
högsta intelligensen, driver den senare filosofien,
särskilt den stoiska, jämsides med arbetet i
lärosalarna en propaganda, som vänder sig direkt till
massorna [1]. Samfundets nivellering, det stigande
bildningsbehovet, filosofiens riktning på etiska
grundsanningar och allmänna livsfrågor, stoikernas höga
tanke om sin egen uppfostraremission, som grundade
sig på föreställningar om det allmänna mänskovärdet,
betoningen av de sociala plikterna — allt detta
förklarar den stoiska propagandans utbredning. Redan
Sokrates hade fördjupat sin mänskokännedom genom
livligt meningsutbyte med enkla borgare och
hantverkare på torget och hade begagnat varje
sammanträffande till uppslag för en konversation, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
