Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ambrosius, Augustinus, Leo I. I sina mera folkliga
versioner röjer denna åskådning anmärkningsvärda
beröringspunkter med vissa hedniska myter, i vilka
en halvgud, iförd en rustning besatt med taggar,
dolkar, svärd o. s. v. störtar sig i gapet på ett
stort havsvidunder, vars inälvor han inifrån styckar
sönder [1]. Detta motiv, som ligger till grund för
bl. a. berättelsen om Jonas i valfiskens buk, har
sedermera Gregorius I i sin »expositio moralis»
använt för att åskådliggöra den kristna försoningsläran:
»En var vet, att på en metkrok är betet
synbart, men hullingen dold. Ty betet lockar, på
det att hullingen må stinga. När nu vår herre kom
för att lösköpa mänskosläktet, har han av sig själv
så att säga gjort en metkrok för att döda djävulen.
Han tog nämligen på sig en kropp, för att djävulen
skulle fika efter hans kötts död, såsom efter bete,
som man kastat ut åt honom. Men medan han nu
hos honom (Kristus) utan rätt traktade efter köttets
död, förlorade han oss, som han så att säga med
fog hade lagt beslag på. Alltså, på Kristi köttvordenhets
metkrok blev han fångad, enär han — under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
