Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Asien och Grekland, i Persien och Egypten,
över allt möter man — före kristendomens
uppträdande — läran om den döende och uppstående
guden-frälsaren. Innan vi gå vidare skola vi, huvudsakligen
med stöd av Berlinteologen Martin Brückners [1])
nyligen utgivna skrift i ämnet, ge en kort framställning
av denna myt och dess förkristna utbredning
i orienten.
De gudomligheter, om vilka här är fråga, ha
ursprungligen varit antingen astral- eller vegetationsgudar.
I solens gång under dygnet och året, i den
av- och tilltagande månen, i stjärnbilden, som en
tid försvinner under horisonten för att sedan åter
stiga upp på himlen, i alla dessa företeelser såg
man gudar, som försvinna och återkomma, dö och
uppstå på nytt. Så är den persiska religionens
Mithra solguden, vars födelsedag inföll på den 25
december, dagen för vintersolståndet, alltså just det
datum, till vilket man sedermera förlade Kristi
födelsedag. Att den egyptiske guden Osiris lever
och härskar på jorden i 28 år (mån-månadens antal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
