Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vegetationen. I samma förhållande står Istar till
Tammuz, Belti-Afrodite till Adonis, Isis till Osiris.
Härvid är förhållandet mellan de båda gudomligheterna
sådant, att guden icke älskar gudinnan,
utan denna är förälskad i den ungdomligt sköne
guden, sörjer över den döde och söker den
försvunne. Först så småningom erhöll guden, tack
vare den betydelse som tillades hans död och
uppståndelse, en högre, självständig värdighet, och blev
understundom, såsom fallet var med Attis och
Serapis, representant för den högsta gudomligheten
överhuvud.
Vad som hos dessa gudar framför allt var av
betydelse för deras dyrkan var emellertid icke deras
ursprung och inte heller de om dem cirkulerande
sagorna och myterna, som kunde vara av mycket
växlande innehåll, utan det var deras död och
uppståndelse. Båda delarna firades i kulter, som bestodo
i en dramatisk framställning av dessa huvudepoker
i gudens tillvaro. Hos vegetationsgudarna, t. ex.
Tammuz, stod i allmänhet sorgefesten över deras
död starkt i förgrunden, när det däremot gällde
solgudarna, t. ex. Marduk, var festen en glädjefest
över deras seger. Men mestadels, t. ex. vid Attis,
Osiris och Adonis, voro båda festerna förbundna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
