Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett liv efter döden, som vars representanter och
garantier dessa gudar gällde. Sådana förhoppningar
finner man sedan gammalt i den egyptiska Osiriskulten
likaväl som i den thrakiska Dionysoskulten,
i den frygiska Attiskulten likaväl som i de
vestasiatiska kulterna över huvud. I grunden är ju
samma process, som låter floden frysa till och
jorden kallna, även verksam i oss, och långt innan
Paulus (I Kor. 15) drar upp paralleller mellan det
i jorden nedlagda och ur henne till nytt liv
uppspirande sädeskornet, och den i jorden begravna
mänskokroppen, har denna tankebild levat i de
gamla mysteriereligionerna. Under hemlighetsfulla
kulthandlingar, genom tvagningar, bloddop och heliga
måltider åstadkoms föreningen med gud, och den
nyinvigde lärjungen, mysten, som »iklätt» sig guden,
tvagit sig i hans blod och genom den heliga
måltiden förenats med honom, var pånyttfödd till evigt
liv. I en av A. Dieterich [1] utgiven text, som av
honom och flera andra framstående forskare anses
för att vara en beståndsdel av en gammal Mithrasliturgi,
beder mysten (den nyinvigde) till sist: »Herre,
pånyttfödd går jag hädan, i det att jag upphöjes, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
