Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
s. k. ludi megalenses. Visserligen blev den romerska
senaten något tvehågsen, när den sedan närmare
lärde känna gudinnan och de vansinniga orgier,
varmed hon firades av sina tillbedjare, och en
ganska lång tid levde Kybele i Rom nära nog
inkognito på den grund att hennes fester förbjudits
av polisen. Men vid kejsartidens början försvann
det skygga misstroende, man dittills hyst mot kulten
av Kybele och hennes älskade Attis, vilken nu i
Italien firades med större ståt än någonsin förut i
sitt hemland. Upphovsmannen till denna förändring
var kejsar Claudius, som genom att frigiva kulten
av Kybele och Attis troligen ville paralysera den
under Caligula statligt erkända Isiskulten, som från
nationell synpunkt syntes honom misstänkt [1]. Claudius
införde därför en ny serie fester, som begingos
från den 15 till den 27 mars, alltså vid den tid då
våren börjar och den i Attis personifierade
växtligheten uppstår till nytt liv. Den egentliga
handlingen började på dagen för vårdagsjämningen: en
pinie fälldes och fördes till templet på palatinska
kullen av en särskild brödraförening, vars medlemmar
kallades dendrophori (trädbärare). Trädet, vilket
som ett lik var omlindat med yllebindlar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
