Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgifterna i den religiösa kulten, som till sin art
alltigenom gestaltade sig som magi, men laglig,
»vit» magi. Medlen härvidlag voro »reningar», som
utfördes med tillhjälp av eld, olja, heliga örter,
men framför allt Den store guden Ea’s livgivande och
renhetsskänkande element, vattnet. Vattnet »löser»
— detta är det tekniska uttrycket — bannet,
förtrollningen, synden och fördriver de onda andarna,
med ett ord det renar: »din trolldom, ditt häxeri,
din förgiftning må sköljas bort med mina händers
reningsvatten och komma över dig och din bild,
men jag skall leva», heter det i en gammal
babylonisk besvärjelsetext.
Hand i hand med dessa reningar genom eld och
vatten gick besvärjelsen som det verksammaste medlet
att bekämpa dämonerna. I alla dessa besvärjelser
spelade gudarnas namn en mycket stor rol. Härvid
är att märka, att de gamla babylonierna, liksom
överhuvudtaget många andra folkslag på samma
kulturnivå, betraktade själva namnet på en gud eller
en människa som en real kraft, vilken till en viss
grad ägde en självständig existens vid sidan om
kroppen; namnet är en klang, ett väsen, som är
något faktiskt och verksamt i den sfär, som det
uppfyller med sitt ljud. Karaktäristisk för denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
